Dagens Nyheter – 1 februari 1865, sida 1

namn mot ett annat mera välljudande. Ha kallade sig då efter sitt gods och antog dei till titeln baron, en rang, hvartill han, enlig sitt sätt att se saken, hade fullkomlig rät tighet. Han hade två motiv för detta handlings sätt. För det första ville han tillfredsställ en barnslig fåfänga, och för det andra vill han förebygga att bli uppsökt af sin familj i fall någon medlem deraf händelsevis skull vistas i Paris. En aning sade honom att han slägt ännu vore försänkt i fattigdom, ehun han sjelf lyckats samla en kolossal förmögen het, och han ansåg sig ej kunna finna et säkrare medel att undslippa sina anhörigas tiggeri än genom att dölja sig bakom ett lå. nadt namn och en lånad titel. Man hör att den nybakade baronen var sina ungdomsprinciper trogen till och med sedan han uppnått en mer än mogen ålder. Det var då baron de Viriville, för att förverkliga sina planer att lefva som grand seigneur, inköpte hotellet på Pas-de-la-Mulegatan, dit han inflyttade med ett halft dussin tjenare, och öfverlemnade sig nu med kropp och själ åt sin hufvudpassion, egoism. Af egoism hade Andrå Besnard aldrig gift sig. Han fruktade värre än pesten allt det tvång och bråk hvarmed hustru och barn skulle uppfylla hans husliga lif, och han ville framför allt bibehålla ett fullkomligt oberoende. Han ville njuta af den obegränsade