Dagens Nyheter – 31 januari 1865, sida 3

Svenskar i Amerika, Vi ha erhållit del af ett bref, dateradt Lake Superior den 12 december, från två af de män som afgingo härifrån med Tefftska expeditionen förliden sommar. De beskrifva först sjelfva färden på Ernst Merck. Under hela resan var det friskt och sundt ombord, med undantag af att tre barn blefvo döda och tre födda, så att vid framkomsten ej saknades någon i antalet. BStyrman Reutererona fick göra förrättning som prest. Vårt präktiga fartyg och vårt sgoda befäl få af alla stort beröm. Mat fingo vi så att det hann rikligen till, och vatten så mycket vi behagade; med ett ord, allt var bra. När det var vackert väder var det några af reskamraterna som spelade, så att vi hade full musik och bal. Brefskrifyarne förtälja derefter om den långa och besvärliga jernvägsresan, som varade i 3 dygn, och derefter färden på ångbåt i 4 dygn. Den 25 augusti kommo vi fram till vår bestämmelseort, der vi nu befinna oss. Den 29 samma månad började vi arbeta, hvar och en hos sitt bolag, ty när vi kommo i land blefvo vi delade på olika bolag. Men jag får nämna något om hvad som tilldrog sig först när vi kommo i land. Det var många som ej ville arbeta. Det kom sådana som ville värfva till soldater; de blefvo lofvade att få 600 dollars för 3 år i kontanter och sedan 100 acres jord. Det tycktes vara bra betaldt, så det var många som då sprungo af nyfikenhet och begåfvo sig ut i kriget. De fingo pengar, och det blef ett supande utaf, så att Svenskarne narrade hvarandra att taga värfning och lefde alla i sus och dus. Jag kan icke upplysa något om dem som gingo ut i kriget. Men jag får nämna att det var många som reste sin väg ifrån bolagen utan att betala något, så att det var raka motsatsen mot hvad man kunde tänka sig i Stockholm. Dessa kontrakter voro inte mera värda än att kasta på elden. När vi började arbeta ville vi veta huru mycket vi skulle få. Vi fingo det svaret, att vi skulle få lika mycket som andra hade i fall vi kunde arbeta lika bra, När vi fingo vår aflöning, så fingo alla af oss som voro timmermän 2 dollars pr dag. Arbetstiden är följande: vi börja kl. 7 på morgonen och sluta kl. 6 på aftonen, med undantag af lördagen, då vi börja vid samma tid och sluta kl. 4 e. m,, utan något afdrag å dagspenningen. Ingen af oss Svenskar ha behöft gå ned i någon grufva, utan vi ha fått välja hvad vi velat göra, så att ingen af oss blifvit tvingad till något, än mindre till slaf eller soldat. Vi veta att Sverige är ett fritt land, men så fritt som Amerika fins inte något i verlden. Alla de som kommo till Amerika på denna frakt kommo således dit för godt pris. Här har man någon utsigt att komma fram, men det tycktes se smått uti Stockholm för en arbetare. Jag tror att det inte gerna kan komma många sådana expeditioner i fråga, ty bolagen fingo nog förlora på denna. Inte några af oss vilja åter till Stockholm och stå på samma punkt som vi der gjorde, ehuru den plats vi nu äro på icke är den bästa, fastän det betalas bra. Uti den trakt