get afsända och snabbt fortskaffade efter adress och att man snart kan erhålla svar på sina bref om de fastsätta på brefven ett märke (billet) med påskrift portot betalt (port payeg), emedan de sedan ej behöfva betalas; detta märke fästes på hvarje bref antingen omkring detsamma eller instucket i detsamma, dock således att det ilätteligen kan ses och borttagas. Till efterrättelse för hvar och en meddelas att hvarken brefven eller svaren derpå blifva framburna utan att vara försedda med sådana frimärken (billets de port payd), på hvilka antecknas dagen och månaden då de blifvit afsända, hvilket man ej får underlåta såvida brefven skola fortskaffas. Kassören i palatset (posthuset) säljer dylika frimärken åt dem som åstunda dem, för en sou stycket och ej dyrare, vid ansvar för tjenstefel, och hvar och en eger rättighet att köpa så många märken han åstundar hafva på det att man ej genom brist på sådana skall hindras från att uträtta sina affärer. Sådana märken säljas utom i palatset, äfven hos portvaktarne, klostren och kollegierna samt hos vaktknektarne i fängelserna, och advokater och köpmän uppmanas att gifva sådana märken åt sina skrifvare och biträden på det att de alltid måtte kunna underrätta sina förmän och husbönder om något af vigt tilldragit sig, liksom fäderna böra gifva sådana åt sina barn, som äro i skolorna och handtverkarne åt sina arbetare. Med frimärken försedda bref börja bäras omkring den 8 Augusti 1653 och hvar och en har således god tid att förskaffa sig sådana märken derförinnan. Tänk hvilken glädje för våra ifriga frimärksamlare, om de skulle kunna lyckas öfverkomma något sådant frimärke från den menlösa tiden för att använda ett kändt postaliskt uttryck. En intressant process har i dessa dagar uppstått i Florens. Efter 20-årigt lyckligt äktenskap blef fru Aurora djupt bedröfvad öfver en plötslig förändring 1 mannens uppförande. Den förut alltid kärleksfulle maken blef vresig, bekymrade sig ej vidare om sin familj och glömde sig stundom ända derhän att han misshandlade sin fru som under tiden blifvit i grossess. Orsaken till sitt dåliga lynne ville han, trots hennes tårar och böner, icke meddela; men då hon flera gånger hörde honom i sömnen uttala namnet Maria, trodde hon sig deri till sin stora bedröfyelse hafva upptäckt anledningen till hans beteende. Nu började hon om aftnarne bespeja honom, och lyckades omsider att få reda på det hus, der hennes rival bodde. Beväpnad med en revolver, och af sin svartsjuka drifven ända till ursinne, inträngde hon sent om natten i huset, då hennes man befann. sig der, och fick veta, att han utgifvit sig för att vara ogift, ingått äktenskap med dottern till en man, som fordom varit hans medtäflare om hans rätta hustru, samt hyrt hela huset för sin räkning. Utom sig af raseri affyrade hon flera skott på denna Maria, utan att dock tillfoga henne någon allvarsam skada, störtade derefter nästan vanvettig ur huset, ilade till stranden af Arnofloden och ville kasta sig i vågorna, då plötsligen hennes son, som bekymrad sökt henne kring hela staden, kom i hennes väg och lyckades förmå henne afstå från sitt beslut. Den olyckliga aflade en ångerfull bekännelse inför domstolen, som efter en kort rådplägning frikände henne. Ohyggligt broff. I byn Schapscha (ryska guvernementet Kasan) stadnade nyligen