Dagens Nyheter – 31 januari 1865, sida 1

till en länstol samt fuktat hennes panna med vatten. Denna vanmakt varade likväl icke länge. Ursule återfick snart medvetandet och stammade med matt röst. — Jag är således universalarfvinge . .. hela hans förmögenhet . . . Flera millioner... den förträfflige mannen... den hederlige herrn åh, jag visste nog att han icke skulle I vara otacksam . .. han lefver knappt i åtta dagar till! .. . Hvilken lycka! . . . Rodille . min Rodille . . . du får mig att tacka för din förmögenhet . . . denna tanka gör mig vansinnig af glädje. Rodille, hvilken under hela detta uppträde bibebållit det största lugn, fyllde ett stort glas med Xeres och räckte det till Ursule, sägande: — Lugna er, min dyra vän . . . lugna er och drick detta . . . Ursule tömde glaset i ett tag. — Och nu — återtog banditer — skola vi språka. XXXL Andre Besnard. Resultatet af det mellan Ursule och Roaille törda samtalet var att deras föreslagna