Dagens Nyheter – 31 januari 1865, sida 1

ten tilbaka i kassakistan, och först sedan hon åter smugit nyckeln under baronens hufvudkudde och öfvertalat denne att dricka ända till sista droppan af den dekokt hon åt honom tillredt, gick hon in i sin salong der hon fann Rodille sysselsatt att servera sig en väldig skifva rapphönspastej med tryffel. — ,; — Nå — frågade hon honom med darrande röst — har ni lyckats? — Det var en fråga det? är misslyckas jag någonsin med hvad jag företar mig? — Ni har således läst testamentet? JO... det var alls icke långt. — Hvad stod deri? Det innehöll endast en paragraf, men den var så klar och tydlig som ni någonsin kunnat önska er, min sköna och ömma vän. — Och denna paragraf : . . denna parar graf, Rodille? — Lydde så här: Jag skänker och testamenterar, utan alla slags förbehåll, hela min jörmögenhet, både lös och fast, samt de penningar hvilka vid mitt frånfälle finnas i mina gömmor åt min trogna väninna mamsell Ursule Renaud, Då Ursule hörde dessa ord som icke allenast realiserade utan äfven öfversteg hennes djerfvaste förhoppningar, greps hon af en så vild glädje, att hom var nära att förlora sansningen, hennes eljest rödfläckiga ansigte blet dödsblekt och hon hade säkert fallit baklänges om icke Rodille skyndat fram och fört henne