Dagens Nyheter – 30 januari 1865, sida 3

Ditt och Batt. Det går undan med storheterna; först at somnade M. J. Crusenstolpe, Sveriges först skriftställare så länge han lefde — jag be om ursäkt att jag vågar påstå något sådant, olikhet med alla andra som hittills yttrat si; i frågan; men jag skulle bra gerna vilja s den af nu lefvande författare eller författa rinnor, som, huru stora hans eller hennes för tjenster än för öfrigt måtte vara, vågade på stå sig vara Crusenstolpes jemnlike i förnå gan att behandla värt sköna språk, — oc straxt derefter grefve Anckarsvärd, också e storhet, fast i annan stil. Båda ha de skör dat rosor och törnen under sin lefnad, oc rosor och törnen ha äfven blifvit strödda Pp deras mull; huru mycket med rätt eller oriät lemnar jag derhän, men tycker bara att de ene sjelf skrifvit så många vackra runor öfve hädangångne samtida, att han väl förtjena den förträffligt skrifna nekrologen i Allehands Kuriöst nog bjödo båda våra illustrerad tidningar i lördags på porträtter af Crusen stolpe: den gamla på ett från den aflidne yngre år, väl gjoråt och för den tiden trät fadt; den nya på ett, som förmodligen skull föreställa den utmärkte skriftställaren sådai vi under sednaste år voro vane att se honon på Carl XIII:s torg eller i Berzelii park; mer om underskriften ej funnits, tror jag det skull blifvit något hvar litet svårt att af denn: befängda och mer än tarfligt utförda karrika tyr sluta till originalet. Det är t. ex. sannt att vinden stundom rubbade hans långa hvit hår, men icke kunde väl det vara något si karakteristiskt, att porträttet, eller hvad sor