Dagens Nyheter – 30 januari 1865, sida 3

än hörde hennes ord. — Vi ha endast några minuter på oss. Så fort Rodille hade testamentet i sina händer, riktade han sina steg till Ursules yåning, under det att hon gick tillbaka in till baronen, der hon började att för honom uppduka en hel serie af de vanliga tröstegrunder, af hvilka sjukvakterskorna alltid ha ett så stort förråd. Låtom oss likväl nu lemna baronen och hans hushållerska och istället följa Rodille. Den djerfve bofven stannade vid det runda bordet i Ursules salong. Han fattade genast en desertknif med ett mycket tunnt silfverblad och höll det öfver ett af de på bordet brinnande ljusen, tills det blef upphettadt. Då detta var gjordt stack han med en händighet förrådande den största vana, den upphettade metallen mellan kuvertet och det vapenprydda sigillet så att lacket löstes derifrån utan att ändå det tydl ga och djupa aftrycket af den friherrliga vapenskölden i minsta mån skadades. Denna mycket enkla och i fordna dagar ganska vanliga procedur lyckades icke allenast fullkomligt utan gick äfven mycket fort. Så fort kuvertet på detta vis var öppnadt framtog BRodille derur ett hopviket, nästan fullskrifvet papper. (Forts.)