Dagens Nyheter – 30 januari 1865, sida 1

Om uppfostran, isynnerhet gvinnans.) Mycket har blifvit både taladt och skrifvet i detta ämne, men då bibringandet af en god uppfostran utgör en afnutidens vigtigaste frågor och kanske är en af de svåraste att lösa på ett fullt tillfredsställande sätt, må det ej anses öfverflödigt-att: yttra några ord i detta afseende. . : Det ligger i sakens natur, att uppfostran är olika för gossar och för flickor, men utom denna skiljaktighet finnas 2:ne väsendtligen olika förhållanden vid all uppfostran, nemligen i hemmet och i skolan. Visserligen fortgår den samtidigt under sednare åren både i hem och skola, men ändamålet är dock väsendtligen olika. Under det att i hemmet den moraliska och religiösa uppfostran hufvudsakligen bibringas, afser skolan företrädesvis inplantande af de nyttigaste och allmännast för nödvändiga ansedda kunskaper. Kasta vi en blick på folkskolan, har visserligen mycket på sednare tider blifvit gjordt till dess förkofran, men dock återstår betydligt att göra. Man kan icke annat än instämma i följande, en utländsk författares tankar i detta ämne: Uppfostran är icke endast en affär. Hvad man framförallt vill skapa genom uppfostran, det är en man eller en qvinna, d. v. 8. en förnuftig varelse, som vet att underordna sig pligtens bud, som älskar sanningen, som använder sina förmögenheter till att fullkomnva sig sjelf och gagna andra. Detta är allas vår gemensamma bana, den hvilken försynen lika väl ålägger qvinnan som mannen, och hvarför hon också, på grund af deras likhet i bestämmelse, skänkt dem båda lika rättigheter till en god och grundlig undervisning. Man lär svårligen kunna påstå, att denna riktiga grundsats blifvit af staten eller kommunen erkänd, ännu mindre tillämpad. För flickors uppfostran har väl på sista tiden något blifvit gjordt, men troligen användas ej så många tusentals riksdalrar derpå, som hundratusentals på gossars. Att redan ifrån skolgångens början åtskilja gossar och flickor från hvarandra tro vi har många och vigtiga skäl för sig, och att låta dem undervisas tillsammans har oftare sin grund i sparsamhet än i bristande insigt af att åtskiljandet är fördelaktigare. Visserligen hafva folkskollärarnes löner på sista tiderna förbättrats, men långt ifrån så mycket, som i en framtid blifver behöfligt för att erhålla utmärkta förmågor och qvarhålla dem på deras mödosamma ) Ur Werstmanlands läns Tidning: Vt ÖT UN AO At NR rn RR Aa RAR RNA RA ARR RE TA NE Så 0 OSA NESE oE R RR