Dagens Nyheter – 28 januari 1865, sida 3

TE remsor none tt AAA 1059 NlmNOn NON es: st — Åh, bevars, det der blir lika beqvämt som en bred trappa, mumlade Rodille, sedar han slutat sin granskving. Det är intet tvifvel underkastadt, djefvulen vakar öfver mig! Derefter gick han att äta middag på eti helt tarfligt restanrationsställe i grannskapet. en del af aftonen tillbragte han med att spel domino på ett sämre schweitzeri ooh några minuter före tio begaf han sig åter till Pasde-la-Mule-gatan, der han helt tyst fattade posto bukom cen ar de dyrbara pelarne fram för hotell Virivilles stora port. Nu slog klockan tio i den närliggande kyrkans torn. År 1830 voro vid denna tid på dygnet gatorna i Marais-qvarteret ännu folktommare och ödsligare än gatorna i en småstad, de enda lefvande varelser man möjligen der upptäckte voro en utestängd hund eller en uthungrad katt. Så snart det första slaget ljöd i tornet fattade Rodille om midten på sin käpp och med dess blyknapp slog han tre lätta slag på hotellets port. De tre slagen voro synbarligen en med otålighet afvaktad signal, ty porten öppnades genast, en qvinnohand fattade tag 1 Rodille: arm och en upprörd röst sade sakta men passioneradt till honom: — Så kommer du då ändtligen, dyre vän. min egen ilskade Rodille! . . . Betiink attjag inte sett dig på två hela dagur -.. Min Gnd min Gud! hvad tiden förekommit mig lång!