Dagens Nyheter – 28 januari 1865, sida 1

före att han har en hel mängd utslag som vänta sig . . . derföre alt han säkert redan om nägra dagar iår krypa på gäldstugan för en skuld på två tusen francs . . . derföre att hans hustru, som han tillber, är sjuk, så sjuk utt jag knappt tror hon kan hålla ut åtta dagar till... Om ni i den här usla verlden känner någon enda varelse som är olyckligare än den stackarn, herr Rodille, så vill jag bra gerna se honom i ansigtet, Rodille höjde helt likgiltigt på axlarne, och under det han lyssnade till Laridons ord, tog han på disken ett at de af mekanisten åt klädmäklaren sålda verktygen, en gravstickel, underbart fint slipad i udden, och betraktade den noga. — Hvad betyder det här märket? trågade han, pekande på de på skaftet graverade initialerna. — Det är imitialerna till hans namn: Jean Vaubaron. Rodille lade verktyget ifrån aig. — Har han mer än ett barn, frågade hau. Nej, han har bara den der lilla Hickan som ban hade med sig .. . Har ni hävdelsevis några särskilta skäl efter ni så noga vill ha reda på den stackars satan? — Nej, det är första och sista gången jag hört talas om honom. oo Hvarlör frågar ul mig då så noga om hans förhållanden?