Dagens Nyheter – 28 januari 1865, sida 1

Jean Vaubaron Första Delen. (Forts. fr. N:r 1— 22.) — Ni är för mycket nyfiken, pappa Laridon, jag går hvarthiän jag har lust och redogör j för mina steg för någon . . . Jag tycker ej om att bli utfrågad, skall jag säga er, derewot pumpar jag sjelt mycket gerna, och apropos pumpa, så säg mig hvad det var för en karl som nyss gick in i det här huset . han ledde en liten flicka vid handen och ni lemnade honom ett papper. — Det var herr Vaubaron, min grunne ofvunpå, svarade klädmäklaren, en fattig fan, god som guld och re barare än de Hesta . .. Han är till yrket mekanikus och för mnärvarande så olycklig att det till och med gör mig, som visst inte har något öfverflöd på hjerta, ondt om honom. — Är han verkligen så olycklig? Ja, det är han visst, den stackaren! — Hvarföre? — Derföre att han iute har en enda fon, derföre att han ingenting förtjenar, ehuru han arbetar som en åkarekamp, dertöre att han är nödsakad sälja sina verktyg för att få mat för dagen — och det var minsann vackra verktyg, de ligga der på disken — der