Dagens Nyheter – 26 januari 1865, sida 3

— Jag kan gå ännu längre, jag kan svär: derpå, svarade Fritz Horner. Tvifla derför e mera och frukta ingenting. — Om så är så fråga Blanche, doktor jag samtycker dertill. — Hvad önskar ni veta? inföll doktorn Jag hvarken kan eller bör vara något annat än er tolk. Mekanisten samlade alla sina tankar och framställde frågor dem Fritz Horner genast upprepade för den unga sierskan. Vi vilja ej här ingå i några detaljer aj det långa och noggranna förhöret, hvarunder Blanche ej visade en enda sekunds tvekan. förvirring eller osäkerhet. Hennes svar syntes till en viss grad bekräfta de förhoppvingar som fört Vaubaron till magnetisören. På samma gång hon med sönderslitande säkerket förklarade att sjelfva lifsprincipen var angripen i Marthas organisation, på samma gång hon begagnade sig af termer så lärda och upphöjda att doktorn behöfde anlita sina djupa medicinska kunskaper för att för Vaubaron redogöra för hennes ord, försäkrade hon att hennes mor ännu skulle kunna lefva ganska länge om Gud i sin godhet ville skänka henne lugn och sorgfrihet, men att detiannat fall endast skulle behöfvas en enda häftig sinnesrörelse, en enda våldsam själsskakning för att döda den unga qgvinnan med blixtens snabbhet.