Dagens Nyheter – 26 januari 1865, sida 1

Carl Henrik Anckarsvärd. Grefve OC. H. Anckarsvärd afsomnade stilla i går klockan 3f49 på morgonen, i en ålder af nära 83 år. Med honom har vårt land förlorat en af sina största celebriteter — en man, hvilkens namn står i nära samband med förändringen i vårt statsskick 1809 och är införlifvadt med hela vår sedan dess genomlefvade konstitutionella historia; en man, som öfver ett halft århundrade spelat en betydande polititisk roll samt lefvat och verkat i och för det allmänna. Carl Henrik Anckarsvärd föddes den 22 april 1781 på Sveaborg och var son af denne Michael Cosswa, hvilken såsom löjtnant adlades till Anckarsvärd och efterhand upphöjdes till general, friherre och slutligen, efter väl förrättadt värf såsom landtmarskalk vid 1809 års riksdag, till grefve. Den enda litterära uppfostran han erhöll var den, som kunde bibringas honom såsom kadett vid Carlberg från 13 till 16 års ålder. Efter att enligt den tidens sed redan i silt tredje år hafva blifvit fänrik vid armöns flotta, trädde Carl Henrik Anckarsvärd vid 16 års ålder i aktiv tjenstgöring såsom fänrik vid Svea garde, avancerade efterhand, så att han 1808 var major i armen och då fredsbrottet inträffade blef anställd såsom öfveradjutant hos general Armfelt, som erhöll befälet öfver armen mot Norge. Under denna kampanj tjenstgjorde Anckarsvärd dels i nämnde egenskap, dels såsom kårchef, och det var inom den kär han kommenderade, som första tan. ken uppstop på 1809 års statshvälfning. Af G. Adlersparre, som af se missnöjda inom vestra armens befäl utsågs till chef, fick Anckarsvärd i Januari 1809 uppdrag, att resa uppåt landet, för att inhemta kännedom om ställningen, hvarvid han medförde vestra armens proklamation; han begaf sig äfven till Stockholm och hade här förhandlingar med dem, som i hufvudstaden voro beredda att sätta sig 1 spetsen, för genomförande af en statshvälfning. Han återvände till Carlstad och följde vestra armen vid dess anryckanda till hufvudstaden. Under den nya regimen blef Anckarsvärd öfverste och chef för Nerikes regemente, i hvilken egenskap han 1813 följde svenska armen till Tyskland. Midt under det pågående fälttåget skref han den 4 Juli ett bref ill Carl Johan, hyvari han uttryckte sig ogilande öfver den politik Sverige då följde och öfver krigets riktning. Detta bref upptogs i högsta grad onådigt; ett krigsråd sammankalades om natten och många af dess medlemmar tillstyrkte det strängaste förfarande, hvilcet dock inskränkte sig till öfverste Anckarvärds hemskickande under bevakning samt jefallning att taga afsked; hvarefter han i lera år lefde i obemärkt lugn på sin egenom Carlslund invid Örebro. i Hans parlamentariska bana började med 817 års riksdag, då han slöt sig till den då. arande riddarhusoppositionen, i spetsen för