Dagens Nyheter – 26 januari 1865, sida 1

Det är nödvändigt att vi noga redogöra I för de olika ställningar dei denna scen medI spelande personerna innehade för att läsaren I rätt skall kunna förstå det följande. I På första plan, d. v. s. midt i rnmmet, upplyst af lampans sken, halflåg Pamela alltjemt i den stora fåtöljen, hvilken hon ingen sekund lemnat. Midt emot henne, med ryggen vänd åt Jean Vaubaron, stod Fritz Horner med framlutadt hufvud och båda händerna utsträckta mot somnambulen. Några steg bakom honom, upplyst: af de svaga ljusstrålar som inträngde genom fönstren, stod Jean Vaubaron stum, orörlig, blek och upprörd, sägande till sig sjelf, att han inom ett ögonblick skulle få veta den trösterika eller fruktansvärda lösningen på den gåta som heter lif eller död. Ej långt från Pamåla, tätt vid divanen och i en fullkomlig skymning stod den lilla Blanche med vidöppna ögon, uttryckande oro, bestörtning, nästan ångest; och hon frågade sig sjelf om hon skulle få bevista ett nytt skådespel ännu sällsammare än det hon bevitntat i vaxkabinettet. Emellertid fortsatte den tyske läkaren, som gifvit sin roffågels fysionomi ett lärdt oeh bizarrt uttryck, med väl beräknad långsamhet sina srykningar och när hans långa och hvita fingrar nästan vidrörde Pamålas ansigte och bröst, skakades helaXhennes kropp af ett slags