uppstående kragen och de öppna armarue, den tätt åtsittande yllevästen, de fina mnankinsI byxorna eller de eleganta blanklädersstöf lorna, Rodille svängde i högra handen med en lambour-majors eller eqvilibrists hela skicklighet en prydlig käpp med, silfyerknapp och en ofantlig röd silkestoffs. Den i ögonen fallande smaklösa drägt, dessa vårdeiösa fasoner och djerfva svängningar med käppen förkunnade redan på långt håll en af dessa värdshuslejon, hvilkag devis heter: För vin, för spel och könet. Rodille ville ha detta utseende, och tack vare hans beundransvärda förmåga att omgestalta sig hade han lyckats deri på ett sätt att bedraga de skarpaste ögon, de mest genomträngande blickar. XXL. En förhoppning. Klädmäklaren lade ifrån sig den nyss förut i bläckhornet doppade pennan och steg ifrån sin pulpet, hvarpå den uppslagna hufvudboken låg. — Ah, berr Rodille, — utropade han, — god dag, herr Rodiile, ni kommer som vo