Dagens Nyheter – 21 januari 1865, sida 1

Danmark icke ville vid den förnedrande konferensen gå in på någon af de delningar af Schleswig, som då föreslogos, förlorade Danskarne äfven den af obestridt och nära oblandadt danskt folk bebodda norra delen. Fria från Danmark, ville Schleswig-Holsteinarne hafva den regent som de ansågo för den rättmitige, nemligen hertigen af Augustenburg. Men Preussen vill sjelf hafva landet, som kan göra det till en sjömakt. Och ingenting finnes som hindrar Preussen att taga rofvet, mer än bundsförvandten Österrike, som har ett ord med 1 laget. Nåväl, konung Wilhelm föreslår kejsar Frans Josef ett byte. Han vill gifva åt Österrike sin ätts stamland, Hohenzollern, om Österrike vill afstå från all inblandning i den schleswigholsteinska saken. Och om kejsar Frans Josef så önskar kan han få välja mellan Hohenzollern och ett stycke land, som konung Wilhelms förfäder en gång hafva tagit från Österrike — ett stycke af Schlesien. Det der konverserar man helt ogeneradt om. Ingen af de höga herrarne kastar en tanke på hvad Schlesvig-Holsteinare eller Hohenzollare eller Schlesare tycka om bytet. Det måste medgitvas att kejsar Napoleon är bra folklig i jemförelse med sina tyska kolleger. Han frågade åtminstone Savojarderna om de ville blifva förenade med Frankrike, och Mexikanvarne om de hade smak för en österrikisk erkehertig. Omröstningen gick väl icke så hederligt till, och ja-en voro väl ej alltid så fullkomligt frivilliga; men principen af folkens rätt att sjelfva bestämma sitt öde var åtminstone erkänd. Det kommer väl också folkens tur att fråga. sådana herrar om de föredraga att tillhöra det ena eller det andra landet.