Dagens Nyheter – 21 januari 1865, sida 1

märkta, och hvad de skulle kläda er sedan! Hennes majestät drottningen kan icke bära någonting på en gång dyrbarare och smakfullare. — Hur mycket vill ni ha för dem, hen Laridon? — En bagatell, så godt som ingenting fattiga åttio francs. — Och det kallar ni ingenting! — Både på Viviennegatan och i passagerna skulle man begära hundra ecus för en så fin vara; det är således en verklig present jag erbjuder er. — Jag tackar så mycket, den presenten är för dyr för mig. — Ingenting är för dyrt för ett vackert fruntimmer, och ni skulle med fördel kunna täfla med gudinnan Venus om skönhetspriset, min lilla fru Ursule, herden Paris skulle säkert skatta sig öfverlycklig att få tillerkänna det åt er. Ursule Renaud slog ned ögonen och försökte se anspråkslös ut. — Ni är för mycket artig, herr Laridon! sade hon, tydligt smickrad af den väi starkt tilltagna komplimangen. -Artig, nej visst icke, endast uppriktig! — förklarade klädmäklaren ödmjukt. — Nå, jag får ju lof att lägga in spetsarna? — Det vore en galenskap af mig att köpa en så dyr sak. — Så ni talar!