Dagens Nyheter – 20 januari 1865, sida 3

Ändtligen notarie, oberoende och sin egen herre, upphörde likväl unge herr Laridon att med samma uppmärksamhet vaka öfver sig sjelf som förut, hvarföre det icke dröjde länge förrän han aflagt så stora prof på sin skicklighet i affärer, att polisen nåste blanda sig i saken. Efter att endast i två år ha innehaft sin plats blef han afsatt och måste till på köpet skatta sig öfveriycklig att man nöjde sig härmed, och icke på ett ganska allvarsamt sitt lät honom göra brottmålsdomstolens bekantskap. Inför detta så fullkomligt oväntade resultat dog den gamle jerukrimaren af sorg. Laridor fick ärfva en ganska vacker summa och började egna sig åt alla de bizarra industrier som alltid favoriseras af sådana män hvilka stå i spändt förhållande till samhället och lagen. : Han hade en tid ett slags kommissionskontor, och en tid höll han ett hotell för ledigt tjenstfolk etc. etc. Detta företag inbringade föga eller intet, men i det stället satte det honom i gemenskap med en mängd skurkar. Dessa bofvar och f. d. notarien vorc såsom skapade för hvarandra. De insågo att de ömsesidigt kunde göra hvaraudra stora tjenster. Laridon hopsamlade slutligen hvad som återstod honom af pengar, förskafiade sig kläd