Dagens Nyheter – 19 januari 1865, sida 3

upptagit några minuter, följaktligen hade Rodille, innan Ripainsel närmat sig porten, redan hunnit inkomma i det andra huset och nedliga i källaren. Han hörde således verkligen ingenting. — Jag tror att du nu bultat nog länge, kamrat, sade Kaninen efter en stunds förlopp. Gubbfan är slipad som en räf . .. han anar hvarföre vi komma tillbaka och öppnar ej på något vilkor . . . Föröfrigt är porten så bastant att det ej heller skulle löna mödan att försöka sparka in den . . . Sluta derföre med detta buller som till slut skaffar oss någon på villospår råkad patrull på halsen... Fatta ditt parti som en man och låtom oss gå vår väg. ; Rådet var godt. Ripainsel följde det och mumlade med undertryckt raseri: -Det är i alla fall hårdt att bedragas på detta sätt, men tålamod, den gamle skurken ska dyrt få betala det puts han spelat mig och det förr än han anar. De tre männen had satt sig i gång; de styrde kosan till Barrigre de VEtoile. Maa urskiljde endast i mörkret tre lysande punkter, med lika mellanrum skiljda från hvarandra, som långsamt rörde sig framåt. Dessa tre lysande punkter voro de tre tjufvarnas brinnande pipor. Plötsligt inföll den kolossala Kanariefogeln med sin ljufva, qvinligt sköna röst: