Dagens Nyheter – 19 januari 1865, sida 1

pratat för sju . .... Det är en gosse utan alla fördomar, som i sin ungdom sjelf haft mycket att beklaga sig öfver polisen. — Jag betviflar icke att han gifvit er alla möjliga upplysningar, men huru bära sig åt för att komma in i hotellet. — Åh, bonaren afstår nog för en hundra ecus några gånger sin plats åt mig och presenterar mig för kammartjenaren såsom en kamrat . .. Jag tar då aftryck af alla lås och låter sedan göra mig falska nycklar . . . resten går af sig sjelf. Affären förefaller mig visst. icke mogen ännu, jag har långt ifrån icke tänkt nog på den, men jag tror bestämdt att deraf kan bli något ståtligt .. . Nå, hvad menar ni, pappa Legrip? — Ännu menar jag ingenting . . . För att en sak skall kunna bli ståtlig måste den först vara möjlig. — Att den det är ansvarar jag för. — Jag har i detta hänseende ingen mening, innan jag öfvertygat mig med mina egna gon. — Näger ni det der för att slippa ge mig fattiga hundra francs för mina två halsband och min värderika upplysning. — Nej, här har ni de begärda pengarna. — Tack, pappa Legrip, ni är en krona bland menniskor och jag skall nog en dag visa er min tacksamhet. — Det räknar jag på.