— Så tag då skräpet för det priset. — Nej, jag tackar, till och med om jag bara gaf er femtio francs, skulle jag förlora på affären. — Hör på, pappa Legrip, jag behöfver nödvändigt hundra francs . . gif mig dem, och jag ska hviska till er två ord om en lysande affär, hvilken jag ämnat behålla för mig sjelf och hvarpå en hel förmögenhet kan förtjenas. — Låt mig höra. — Gif mig pengarna. — Låt mig först höra, så skall ni få pengarna sedan. — Ni är en satans karl, alltid skall man uppfylla er vilja . . . Nå väl, se här hvarom frågan är . . . På Pas-de-la-Mulegatan i Marais-qvarteret ligger ett stort hotell inne på en gård och omgifvet af en ståtlig trädgård. Det är bebodt af en gammal herre som ensam ir rikare än Paris alla Rotschildar tillsammans. Rodille hade redan vid de första orden blifvit särdeles uppmärksam; en nervös darrning kom hans händer att skaka. (Forts.)