Dagens Nyheter – 18 januari 1865, sida 1

på borgerskapet och dels på husegarne, med vissa öre på hvarje riksdaler brandvaktsafgift. Båtsmanshålls-afgiften utlaxeras, med 17 öre på hvar bevillningsriksdaler, på borgare och fastighetsegare. Dessa många och olika inkomster ingå till och utbetalas af följande särskilda verk: fattigvårdsniimnden, gatuläiggningsoch lyshållningsnämnden, bemedlingskommissionen, iuqvarteringskommissionen samt båtsmanshållskommissionen. Sjelfva de summor som utgå blifva icke större om likställighet införes mell an borgerskapet och andra kommunens medlemmar, men fördelningen blir jemnare, och de sistnämnda erhålla en rätt att deltaga i pröfningen af. utgifterna som de nu sakna. Förslaget om likställighet torde väl också blifva bifallet i Stockholm liksom annorstädes. Småstädernas död. Det synes vara att befara att den nya närmgslagstiftningen skall komma att verka en fullkomlig omhvälfning inom ganska många af våra städer. Städernas privilegier äro nemligen betydligt förminskade, eller rättare landthandlarne äro nu Jlikställde med städernas, under det borgerskapet i städerna fortfarande äro — och troligtvis blifva ännu mera — högre beskattade, och redan har förslag gjorts om uppsägelse af dessa numera onyttiga, men betungande privilegier, och förvandling af stad till köping under landsrätt. Att åtminstone en stor miingd af de mindre städerna skola taga detta steg, torde vara sannolikt; men ej alldeles osannolikt är att äfven flere af de större följa exemplet. Ett förslag i detta syfte visade sig först i Asker .sunds tidning. Örebro läns tidning upplyser att äfven i Örebro en sådan stadens för vandling till köping med ,Jpindre representationskostnader, utgifter för lagskipning, polis m. m. på allvar blifvit ifråganer Östgöta Correspondenten säger, att ehuru den ej kan påstå att denna åsigt hörts återljuda i Linköping, ligger den ganska nära tillhands. — Städernas riksdagsrepresentation, det 8. k. borgareståndet, yttrar Östg. Corresp., har under flera riksdagar sjelft gått i spetsen för uphäfvandet af alla stadsprivilegier och arbetat för deraf följande likställighet stad och land emellan. Man kan dermed säga, att stiidernas representation en gång för alla afsvurit alla s. k. stadsprivilegier. Och vi veta 1 sanning icke heller numera några qvarstående sådana, som kunna betraktas vara för uppstädernas innevånare af fördelaktig egenskap, hvaremot åtskilliga ganska tunga och tryckande bibehållas till följd af sjelfva stadsprivilegiet. Enär landsorterna hitintills sträfvat till likstillighet med städerne i afseende på handel och näringar, samt i detta fallet med bered villighet tillmöteskommits af städerna, kan den tanken ej annat än uppstå, att äfven städerna i sin ordning böra sträfva till lik