sådant det utvecklat sig i Englands manufakturdistrikter, inom sig eger en stark lifskraft synes af det faktum att det icke allenast har bibehållit sitt fottäste i Lancashire, Yorkshire äfvensom annorstädes, under det aldrig förr sporda elände som dessa distrikter lidit genom bomullsbristen, utan till och med betydligt utbredt sig äfven i de städer och orter der eländet var svårast och hvarest nödhjelpskomiteerna nekade ail hjelp åt arbetare som stodo i förbindelse med arbetsföreningarna, så länge de uti dem hade någon pekuniär del. När de amerikanska slafegarnes uppror förorsakade bomullsnöden förutsade arbetstöreningarnas motståndare och de, som tviflade på deras princip, dessa föreningars siäkra undergång. De skulle aldrig uthärda de stormar af nöd och motstånd, som kringhvärfde dem, sade de. Men utgången har visat oriktigheten af dessa törutsägelser. Bomullsnödenr och det derpå följande eländet hatva, långt ifrån att kullstörta arbetstöreningarna, endast tydligare bragt i dagen de sunda kommerciella och moraliska principer, på hvilka de äro grundade. Det var ej nog med att varaktigheten af de redan stiftade blet tillräckligt prötvad, utan otaliga nya tillkommo. Man skulle kunna tvitia på detta faktum om det ej vore bevisadt genom nyligen lemnade uppgitter at handelsministern herr Milner Gibson. Enligt dessa har antalet af arbetsföreningar ökats från 370 till 454 och alla ha varit i tull verksamhet uuder de tre år som bomullsnöden räckt. En skrift Om arbetsföreningarna, innehållande åtskilliga mycket värdefulla statistiska uppgifter, uppläst af herr G. J. Holyoake vid sednaste möte i den Sociala Vetenskapskongressen, bekräftar ock ofvunstående uppgift. Han säger: Omsättningen ar 1863, tredje året af bomullsnöden, uppgick för 381 af dessa föreningar (73 af dem ha ej inlemnat några uppgifter) till öfver fyra och en half million rikslaler. I Lancashire finnas 117 föreningar, i Yorkshire 96. Medlemmarnas sammanräknade antal i dessa är 108,000. Deras samtliga tillgångar ntgjorde 14! millioner rdr och deras! skulder endast något öfver 4 millioner. Den rhållna vinsten uppgick till 3,840,000 rdr. Ett eller två närkliga exempel af det utmärkta sätt, på hvilket dessa arbetsföreningar uthärdade stormen, förtjena anföras, såsom bevis på huru djup rot principen har slagit. r 1862 — det af bomullsnöden mest prötvade året — voro två tredjedelar af arbearne i Rochdale, som kan anses för arbetsföreningarnas hufvudpunkt, nästan alldeles utan I arbete och medlemmarnas antal i arbetsföreningen minskades med 500 och deras kapital med 775,000 rdr; likväl uppgingo inkomsterna inalles till öfver 400,000 rdr. Från 1860 till! 1864, d. v. s. under hela tidrymden för bom-! ullskrisen, har vinsten ökats med jemna steg. Under denna tidrymd kunde också arbetsföreningarna i Rochdale från sina gemensamma i, upphandlings-magasiner, sin mjölqvarn och sina :abriker utdela 180,000 rår till understöd åt. le arbetslösa ledamöterna, och ensamt deras I