Dagens Nyheter – 10 januari 1865, sida 3

Ditt och Datt. Det var längesedan vi hade en enligt bondpraktikens reglor så ordentlig vinter som denna. Anders slaskade, julen braskade?, och nu ha vi ett grundligt Trettondags-tö med hopp om friskt väder och spegelblanka isar till tjugondagen. Anda till i söndagsnatt räckte emellertid slädföret, och våra vikar ha hvimlat af skridskolöpare af båda könen; sedan man numera lärt sig inse nyttan och nödvändigheten äfven för det täcka könet af kroppsöfningar i fria luften. Ännu äro de unga damerna visserligen endast nybörjare, men säkert skall det icke dröja länge, imnan de blifva sina manliga medtäflare fullt vuxne, förutsatt att vår herre bestyr om lämpligt väglag. Det var egeutligen först förleden vinter man säg en och annan ficka eller ungt fruntimmer våga några osäkra och vacklande steg på den ban, hvarunder lurar den falska Ran, och likvil ser man dem redan nu 1 stora flockar tumla om ledigt och obesväradt på stålskodd fot midt ibland hundradetals åskadare, slängkälkar med Haggor 1 lysande färger, sprakande facklor och hurrande pojkar. Ett ytterligare bevis på deras vighet och mod är att de icke afhöllos från denna nyttiga och uppfriskande öfning derigenom, att de åtminstone från stadssidan måste antingen krypa på alla fyra eller våga ett allvarsamt hopp, för att från kajen vid Köttorget komma ned på isen, innan yvyederbörande i sin outrausakliga visdom och ömhet om I menniskolif funno den nog säker att genom utläggande af en landgängsbrygga tillåta allmänbeten att begagna den.