Dagens Nyheter – 10 januari 1865, sida 3

Hvarje förändring åstadkommer gemenligen något trassel, innan allmänheton hinner göra sig förtrogen med de nya förhållandena, och detta är icke minst fallet med den nya torgrevolutivnen. Att man möjligen icke finner reda på en åkare betyder icke så mycket; men värre är det med förflyttningen af vara hederliga torgfruar och deras innehatvande rättigheter, ty den berör på ett betänkligt sätt ctt ar samhällets vigtigaste iutressen. Det är minsann intet narri, då matmödrar och jungfrur icke hitta rätt på sina gamla vanliga fruar, hos hvilka det uuder åratal blifvit dem en vana att göra sina dagliga uppköp; de anse det snart sagdt omöjligt att hos någon annan få hvad de behöfva, och om än så lyckligt inträffar, så stämma deremot de nya priserna aldeles icke öfverens med de gamla. Jag har sjelf, på Munkbron, hört fruarne liligt samtala om detta ämne, och beklaga sig öfver den villervalla i deras gamla och bäfdvunnva handelsförbindelser, som uppstått genom det nya arrangementet. Den samhällsvådliga följden af detta är att middagen blir färdig en eller annan timme sednare än vanligt, att husbondens humör i följd deraf blir allt annat än angenämt, och att moin uppstiga på den husliga horizonten. Hvilka olyckor som lura bakom denna förgrund är lättare att tänka sig än att omtala. Det starka och hastiga tövädret har uppsvällt våra rännstenar till forssande strömmar, men ingen tillser i rättan tid att de finna nödigt aflopp. I går var nedre delen at Kornhamnstorg till följd deraf förvandlad till en liten insjö, emedan alla ailoppstrummorna befunnos stängda. Vattnet hade under natten sökt sig utlopp på aunat sätt och under och genom sjelfva kajmuren banat sig väg ut i så Mälaren, att då en trumma omsider öppnades vattuet likväl icke strömmade derigenon:, utan fortfarande följde den väg, det sjelf banat sig, hvilket yckes bevisa att den dyrbara kajbyggnaden var allvarsamt skadad. Yngve.