Dagens Nyheter – 10 januari 1865, sida 1

ron. Ehuru i rent och broderligt deras förhållande 1ill hvarandra än var, skulle det dock gauska siikert skarpt bedömas af invånarne i det ofantliga bikupelika samhälle der dessa händelser tilldrogo sig. Jag vet ej hvilken kysk instinkt det var som kom Martha att i trots af hennes fullkomliga obekanutskap med verlden, inse detta resultat. Jean Vaubaron ä sin sida visste naturligtvis ännu bättre hvad han i detta fall hade att rätta sig efter, och den minsta sårande misstauka som träffat den unga flickan, skulle af honom hu ansetts för en utomordentlig olycka. Hun älskade Martha med en lika ren och kysk som passionerad och jdjup kärlek. Han hade blott ett mål, en: önskan, en förhoppning; att få den unga Hickan till eu följeslagerska genom lifvet, att med henne få dela alla de fröjder, alla de lidanden som framtiden kunde ha förbehållit henne. Martha var ännu endast sexton år; Vaubaron knappt tjugo. Men oaktadt denna utomordentliga ungdom å ömse sidor, oaktadt den faderoch moderlösa ftlickans stora fattigdom, och fastän hans egen ställning var långt ifrån betryggad tförskräckte honom icke tanken på ett giftermal. -Jag drog ju försorg om mina fosterföräldrar, sade han tll sig sjelt, jag har nu samn:a kraft, samma mod och samma skicklighet som då ... Jag kan utan att svigta bära bördan af ett hushåll.