Dagens Nyheter – 4 januari 1865, sida 3

Nyheter iran Landsorten, Swperieis föijader. I Mariestads Veckoblad berättas: Intägtshatvaren Jan Petter Pettersson trån Laäsakärr i Hotva socken, hvilken var mycket begitven på starka drycker, har den 20 december tillika med en sina broder besökt en närboende granne, och dit I medfört bränvin. Nedan de törtärt deraf så mycket att de hvar för sig blitvit svarligen I ötverlastade, beslöt bemälte Pettersson att begifva sig hem, hvarföre han, i anseende till det djupa mörkret, skall hatva påtändt en bundt klufna stickor eller så kallade blogs; kommen utanför dörren föll han omkull, dervid hans kläder antändes at elden, som till I följd af hans rusiga tillstånd ej kunde aft honom släckas, utan ankom efter en stuuds förlopp haus hustru, som genast förskaftade vatten och ötverspolade honom, hvarefter hon insläpade honom 1 deras boningsstuga och afklädde honom, då hela hans kropp med undantag at benen och magen, (denna seduare var skyddad af ett påhafdt åtsittande förskian), befanns vara full af brännsär. Oaktadtläkarehjelp erhölls var allt fruktlöst. Han atled under de förfärlicoste plågor efter 2 dagars förlopp. Väsförkljernt aga. Kn brefskrifvare 1 Kristianstadsbladet berättar, att han jemte åtskilliga kamrater, alla knäsvaga efter en bjudving på jusdagsqvällen, under hemvägen antastat och omkullslagit en ensam, yngre qvinna på gatan, men blifvit af en tillstädeskommande grobian? grundligt kringklappade till straff för sitt beteende. — Men då brefskrifvaren ironiskt antyder, att ungherrarne i Stockholm och andra större städer ha för sed att göra på samma sätt, tillåta vi oss anmärka att sådant, åtminstone i Stockholm, är fullkomligt afskaffadt. FLandäskrona dräiselverk. Å scdnaste sammanträdet med stadsfullmäktige utsågs revisorer af stadens räkenskaper. Vi fråga, säger en af stadens tidningar, om det kan anses för annat än ett gyckelverk, att år för år välja revisorer härtill, då man så tydligt vet att ändå ingenting göres. Har någon revisionsberättelse i stadgad ordning sedan år 1851, således tretton (säger 13) år utkommit? Det vore väl skäl att en gång för alla anslå en större summa till revisorer, då här nog skulle finnas de, som vilja åtaga sig besväret. — Det vore åtminstone icke oklokare än attlåta förre hamnubokhållaren komma på många tusen riksdalers balans; men detta förtjenar sitt eget kapitel, hvilket vi vid tillfälle skola förklara.