Dagens Nyheter – 3 januari 1865, sida 3

Arbetaren nedtog en tarflig kattunsklid. ning från en liten bakom sängomhänget an bragt klädhängare och lemnade den åt Martha — Tack, min vän, — sade den unga qvinnan, — nu skall du få se hur stark jag är. Med dessa ord reste hon sig och gjorde en snabb rörelse för att ändra ställning och sätta sig Få sängkanten. Ack, de krafter på hvilka hon med så mycken säkerhet räknat sveko henne i samma ögonblick som hon med ett så stort förtroende vädjade till dem! Hon orkade ej fullborda den påbörjade rörelsen. Hela hennes kropp sjönk tillsammans som om blodet redan upphört att cirkulera i hennes ådror. Hennes hufvud nedföll på örongottet. En suck, liknande en ross: ling, framträngde ur hennes mun. Hon ble så blek att Jean Vaubaron med förskräckelse såg till och med ödonknotornas röda fläcka minskas och slutligen försvinna. Hennes ögor slötos och hon förlorade sansningen. Jean utstötte ett doft skri och den gräs. ligaste ångest återspeglade sig på hans af häp nad förvridna ansigte. — Hon är död, — stammade han slut: ligen, — hon är död, Gud har öfvergifvit mig Och fallande på knä framför sängen, dolde den eljest så starke mannen hufvudet i täcke