Dagens Nyheter – 2 januari 1865, sida 3

Ingenting hos honom förrådde mannen af folket, handtverkaren, hvars bestämmelse är att föda sig sjelf och sin familj med sina händers arbete. Tvärtom, både i hans ansigte och hans hållning återfunnos alla kännetecknen på hvad man förstår under uttrycket en hög börd. Hans ansigte var ovalt och blekt och hans tjocka bruna här, af naturen lockigt bildade liksom en spets öfver den breda, in telligenta pannan. Hans stora mörkblåa ögor blixtrade af belslutsamhet och lifskraft och rundt omkring hakan och kinderna sträckte sig ett tjockt men fint och liksom håret lockigt skägg. Jean Vaubarons kropp tycktes skapad fö att bära medeltidsriddarnes tunga rustningar Hans händer, ehuru svärtade af det oupphör liga arbetet och det ständiga handterandet a metaller, hade bibehållit sin verkliga patrici ska finhet. Ehuru enkel och fattig Jean Vaubaron: drägt än var, realiserade dock hela hans yttr för hvarje kännare den allt mer och mer för svinnande typen af en verklig ädling. Der blus han vid vissa arbeten iklädde sig, antog på hans axlar utseendet af en förklädnad. Sedan vi nu uttalat oss öfver hans medfödda distiuktion tillkommer det oss atttäfver omnämna det uttryck af mildhet, välvilja och sann godhet som låg på hans ansigte och