Aftonbladet – 31 december 1874, sida 2

STOCKHOLM den 31 Dec. I en uppsats för några veckor sedan (den 4 Dec.) erinrade vi om, att man på före: kommen anledning yrkat införande i tryckfrihetslagen af ett uttryckligt stadgande, egnadt att undanrödja hvarje tvetydighet eller tvekan, huruvida de hos kommunala myndigheter och inrättningar befintliga protokoll, beslut, skrifter och handlingar äro underkastade den i tryckfrihetslägen medgifna offentlighet, eller ej. Yrkande om ett sådant förtydligande framstäldes af 1871 års publicistmöte, liksom å samma års riksdag, och det vann konstitutionsutskottets godkännande i det förslag till ny presslag, som af samma utskott framlades å 1872 års riksdag. I sjelfva verket är det ganska besynnerligt, att någon tvekan kunnat uppstå om nu gällande tryckfrihetslags tillämpning i denna del. Tryckfrihetsförordningens föreskrifter synas oss vara fullkomligt klara och otvetydiga, och om — såsom dess värre är händelsen — ett förtydligande är af behofvet påkalladt, så beror detta af en praxis, som utan stöd af tryckfrihetslagen börjat vilja göra sig gällande. Vi skola korteligen skärskåda, hvad nu gällande presslag säger. Enhvar måste då till en början åtminstone medgifva, att den åsigt, enligt hvilken handlingar, protokoll och beslut, hörande till kommunala myndigheter, verk och inrättningar, skulle vara undantagna från den i nu gällande tryckfrihetsförordnings ? 2, 4:0 stadgade publicitet, icke eger något uttryckligt stöd i tryckfrihetslagen. Undantagen från den allmänna publikationsfriheten äro namneligen uppräknade — bland dessa undantag fins ej ett ord om kommunala handlingar — hvarefter det i slutet af nyss åberopade mom. heter: i öfrigt, och som det -blefve för vidlyftigt, att alla förekommande ämnen, mål och ärenden med noggrannhet utsätta, skall det stå en hvar fritt att i tryck allmänt kunnigt göra alt hvad som i denna lag icke finnes uttryckligen förbjudet. När sålunda som skäl för vägran att genast och utan tidsutdrägt emot lösen utlemna eller låta på stället afskrifya kommunala handlingar ej kan uppgifvas något tydligt grundlagsbud, har man måst försöka att grunda påståendet om laglig befogenhet att undandraga offentligheten nämnda slags handlingar på mer eller mindre godtyckliga slutledningar. Tryckfrihetsförordningen — heter det — talar om publika verk och om handlingar, som angå allmänna ärenden, men ett kommunalt verk är ej publikt och kommunala ärenden äro ej allmänna. Tryckfrihetsförordningens föreskrifter i 3 2,4:0 — så väl regeln, som undantagen — angå derför, menar man, ett annat område, innebära alls icke någonting å kommunala inrättningar och dit hörande handlingar tillämpligt. Detta räsonnemang faller emellertid sönder vid det lättaste vidrörande. Publik i det anförda lagrummet skulle, enligt detta sätt att räsonnera, betyda hvad som angår statsförvaltningen i ordets inskränkta mening, detta och intet annat. Vore denna tydning af publik riktig, då skulle den i tryckfrihetsförordningen såsom regel medgifna offentlighet för publika handlingar : lika litet omfatta handlingar rörande riksdagens förvaltning, som sådana rörande kommunal-förvaltningen, ty till statsförvaltningen : i inskränkt mening hör lika litet det förral som det senare förvaltningsområdet. Men att handlingar, rörande det förra verkligen af tryckfrihetsförordningen betraktas såsom publika, derom är tvist ej möjlig, eftersom det funnits nödigt att i den samma undantaga vissa bland dessa handlingar (såsom konstitutionsutskottets protokoll rörande statsrådet o. s. v.): ett uppräknande af undantag vore här ej behöfligt, utan fastmer meningslöst, derest publik betydde statsförvaltningen rörande, ty då fölle ju i och med det samma alla till riksdagens förvaltning hörande handlingar utanför den i tryckfrihetsförordningen medgifna publikationsfrihet. Om det således är klart, att publik i tryckfrihetsförordningens mening icke begränsas blott till statsförvaltningen i ordets inskränktastemening, så förfaller det förut anförda räsonnemanget: ty omfattar publik hvad som hör till riksdagens förvaltning, så lär intet skäl kunna uppgifvas, hvarför det icke också skulle omfatta hvad som hör till kommunens. För öfrigt, liksom det uttryckliga undantagandet från publikationsfrihet af vissa riksdagens och dess verks handlingar bevisar, att just denna frihet gäller som regel för de riksdagen m. m. rörande handlingar, så kan ett dylikt undantagande af vissa kommunala handlingar lända till bevis, att de öfriga äro underkastade offentligheten. Tryckfrihetsförordningen undantager nämligen vissa kyrkokommunens handlingar (utdrag af kyrkoböcker eller åf andra själavården och kyrkolisciplinen rörande handlingar i afseende på nskilda personers lefverne och seder, så vidt le lända dem till skada eller förklenande), vilka ej i andra fall, än lag och författninsar utstaka, må till tryck utlemnas. Följhd fat inter nt ht kb VT DÖG fn a te RR