Aftonbladet – 30 december 1874, sida 2

att tänka derpå, likasom hon kysste fötterna på ett helgon. Icke en tillstymmelse till grundsats, till ider; en roffågels moral och skogens lagar. Hon var kristen nära nog som en kattunge, hvilken råkar att med tassen göra ett korstecken öfver sin nos. Hon fick sin sukama, som jag köpte åt henne i Lemberg, och — ni skall göra narr al mig — jag intogs af en verklig passion för denna qvinna. Det var en sannskyldig roman. Jag kammade hennes långa hår med mina fingrar, jag tvättade hennes fötter i bäcken, och hon stänkte vatten i ansigtet på mig. Det var en sällsam varelse. Hennes koketteri hade en skiftning af grymhet; hon plågade mig isin djupa ödmjukhet till den grad, att någon dam aldrig sedan tillskyndat mig så mycken oro. — Men haf medlidande med mig, nådig herre; hvad vill ni, jag skall göra med er? — Hon visste att hon kunde göra med mig alt, hvad hon ville. (Forts.)