Aftonbladet – 30 december 1874, sida 2

Daily News korrespondent meddelar dagen efter diskussionen om Bourgoings val fölnde underrättelser om denna sak, hvilke: äckt ett så stort uppseende till följd af den demaskering af de bonapartistiska intrigerna, som måste bli en följd af den parlamentariska undersökning, hvilken församlingen beslutit. Korrespondenten skrifver: En fråga, om hvilken mycket olika meningar äro rådande, är huruvida gårdagen var en god eller lycklig dag för bonapartisterna. En inflytelserik republikansk deputerad, för ett departement i södern, sade till några af sina kolleger, att han fruktade, att Rouher skulle blifva starkare än förut. Han medgaf, att Rouher hållit ett myeket dåligt tal: men då detta tal komme att blifva genomsedt och rättadt samt tryckt med stora stilar och spridt på centralkomitns bekostnad, skulle det sannolikt komma att utöfva en betydande verkan på den illa underrättade och tanklösa publiken, som väsentligen skulle se i det en ovederlagd bevisning, att Girerdska dokumentet, sjelfva anledningen till undersökningen, vore understucket, och att bonapartisterne grundade sina förhoppningar om en restauration uteslutande på låndets frivilliga kallelse. Undersökningen, sade denne deputerade, skall icke leda till något resultat, och begäran om den skall blott gifva Rouher tillfälle att utfärda en proklamation, hvilket just var hvad han ville. Ricards förträffliga anförande kommer icke att bli så spridt som svaret på det samma. Andra deputerade delade icke denna åsigt. De voro öfvertygade, att undersökningen skulle bringa i dagen fakta, som skulle göra Bourgoings val ogiltigt och visa att justitieministern Tailhand, af fruktan att förlora ett tjogtal bonapartistiska röster, i församlingen utöfvade en tryckning på de jurister, som verkstält den förberedande undersökningen på grund af justitieministerns shögtidliga löfte till församlingen den 9 Juni. Ingen fransk tidning vågar säga detta, till öljd af belägringstillståndet. Till och med i kammaren behandlas, efter tyst öfverens kommelse, fiktionen, att alla franska domare och prokuratorer i sitt fullkomliga oberoende blott ledas af sitt samvete, som ett orubbligt axiom. En hvar i församlingen visste att I Rouher hade fullkomligt rätt, då han sade, jatt ändamålet med den parlamentariska un dersökningen vore att åstadkomma ett vädjande från den juridiska undersökningen. I Detta kan icke medgifvas på grund af den I heliga grundsatsen om den lagskipande ch lagstiftande maktens skiljande, men det r icke dess mindre ett faktum. Jag är helt och hållet ur stånd att förstå jen nyhet, hvilken spred sig vida omkring omedelbart efter gårdagens votering. Det påstods, att det nu vore slut på den Bourgoinska saken, emedan den parlamentariska undersökning, som blifvit besluten, komme att vara mycket länge. Men: en sak kan icke sägas vara slutad, derför att den blifvit uppskjuten, äfven om uppskofvet blir långvarigt. Erfarna deputerade säga emel lertid, att saken sannolikt icke blir uppI skjuten mer än fyra till fem veckor. Då församlingen åter sammanträder den 5 JaI nuari, måste dess femton byråer förnyas geI nom lottning. Dessa byråer skola utse koI miten, och att döma af den stora majoritet, Isom röstade för undersökningen, skall komiIten, då den blir vald, med ifver taga i hop med sitt verk. I det fallet kommer afgö. randet icke länge att uppskjutas. Det säges att hr de Bourgoing (hvilken emellertid, i J enlighet med ordningsreglerna, får sitta i I församlingen och hålla tal, ehuru han icke tillåtes votera, förr än hans val blifvit godI kändt) ämnar resignera för att förekomma undersökningen. Den allmänna meningen i samlingsrummen efter voteringen var dock, att undersökningen i hvarje fallskulle komma att försiggå. I I Som bekant innehöll den resume af Grants budskap, som de engelska tidningarna efter en kabeldepesch för någon tid sedan meddelade, ytterligt skarpa yttranden mot Spanien — yttranden, hvilka antydde, att ett krig icke hörde till omöjligheterna, och hvilka derför framkallade den största oro i Madrid. Af de senast ingångna amerikanska tidningarna finner man emellertid att ordalagen utgjorde motsatsen till skärpan i kabeltelegrammet — hvilket stödde sig på den resum6, som New-York-tidningarna meddelade, innan Budskapet blifvit hållet. Grants verkliga yttrande lydde sålunda: Den beklagliga striden på Cuba fortfar, utan att någon väsentlig förändring visat sig i de kämpande parternas relativa fördelar. Upproret fortfar, men Spanien har icke fått öfvervigten. Upproret har get nom sin sexåriga fortfaro fått en betydelse, som icke kan förnekas. Den långa tiden, det långsamma framåtskridandet och Spaniens ögonskenliga brist på förmåga att undertrycka det kunna icke bestridas, och några