Aftonbladet – 29 december 1874, sida 3

instucken bland en hop hus, men dock fritt så till vida, som den å alla sidor, utom den som vetter åt floden, är omgifven af en liten kyrkogård, der dödens runor stå ristade. — Det är en enkel, obetydlig tegelstensbyggnad, försedd med ett litet trätorn, och när jag steg in och af den amerikanske kyrkovaktaren bjöds taga plats i en af de stoppade bänkarne, hörde engelska språket så i sång som tal, samt såg de moderniseringar som kyrkans inre undergått — huru underligt föreföll det mig icke då, att vara på samma plats, der för århundraden tillbaka ett fåtal af mina landsmän böjt sina knän inför den, som fört dem lyckligt öfver det då så okända hafvet till ett främmande land, der de slutligen, efter skiftande lefnadsöden, gått den långa hvilan till mötes. H. N.