Aftonbladet – 29 december 1874, sida 3

om den angenäma tid, när han var amerikansk konsul i Göteborg, under hvilken tid han ofta besökte Stockholm, då han vanligen var inbjuden till middag hos chefen för firman Tottie Arfvidson. När han först talade om detta för mig, frågade jag helt oskyldigt: När var hr Smith sista gången i Stockholm ? då jag erhöll följande, under ett hjertligt skratt afgifna svar: Åh, det var icke så länge sedan, år 1811. Så vidt hittills kända dokument gifva vid handen, var det under Gustaf den andre Adolfs regering, som fråga först uppstod om att öfver Atlantiska hafvet, under regeringens skydd, föra en svensk koloni till Delawares stränder, åtminstone tog planen då ett slags bestämd form, ehuru det först var under drottning Kristinas regering, som förslaget förverkligades. Hvad som emellertid är visst, det är, att iden icke utgick från en svensk, ty för dess framläggande tillkommer äran en holländare vid namn William Usselinx, som enligt 0 Callagans History af New Netherland redan år 1604 försökt att bilda en koloni från Holland, men då han icke lyckades der gick öfver till Sverige och framlade sitt förslag för Gustaf Adolf, hvilket förslag gick ut på att bilda ett handelskompani, som skulle utsträcka sin verksamhet till Asien, Afrika, Magelhaenska sundet samt Norra Amerika. Konungen hyste lifligt intresse för företaget och utstälde den 21 December 1624 en Fullmakt för William Usselinx att inrätta ett Gen. Handelskomp. I denna fullmakt, hvilken tillmätte Usselinx en nästan obegränsad handlingsfrihet, stadgades att han skulle hafva såsom lön och ersättning en tusendedel af alt hvad kompaniet komme att köpa eller sälja. I Banerofts History of the United States finnes fullständigt intaget ett af konung Gustaf IT Adolf utstäldt bref, dateradt den 2 Juli 1626, uti hvilket konungen uppmanar alla, så höga som låga, att efter råd och lägenhet bidraga till bolagets bildande. Sedan riksdagen näst följande år stadfäst beslutet, ingingo icke obetydliga teckningar från enkedrottningen och öfriga medlemmar af det kungl. huset, rådet, högre militärer och prester, borgmästare i städer med flere, och, redan den 11 Januari 1628 kunde utställas ett mandat, påminnande om att de tecknade medlen skulle inbetalas den 11 Maj samma år. Men andra och vigtigare saker trädde emellan och lemnade Usselinx förslag åt glömskan. I stället för att skicka : svenska armar till Amerika, föredrog Gustaf Adolf att föra dem till Tyskland, och så väl: detta som hans sedermera timade död dödade det Usselinxska handelskompaniet. Men Sverige var, som bekant, på den ti-: den en stormakt, och detta förklarar att hit vände sig personer, som hade stora mål il: sigte. Drottning Kristina hade sålunda icke : väl blifvit sadelfast på tronen, förrän en an-: nan holländare vid namn Peter Minuit, som förut varit i holländska kompaniets tjenst i Amerika, men blifvit oense med de styrande, anlände till Sverige och framlade ett ungefärligen dylikt projekt för drottningen; både hon och Axel Oxenstjerna fattade lifligt intresse för förslaget och följden häraf var,: att redan år 1637 tvänne smärre fartyg under befäl af sagde Minuit lemnade Göteborg, lyckligen landande nästföljande år i Delawarebugten — vid den lilla floden Pontaxat — som de döpte till Nya Sverige, liksom den udde, vid hvilken de landade, med anledning af den stora fruktbarhet som öfver alt mötte deras ögon, fick namnet Paradisudden. Här bör jag tillägga, att det vill synas som om Axel Oxenstjerna, redan innan expeditionen afgick skulle så hos England som Holland försäkrat svenska kronan om besittningsrätt till det land, som den i fråga varande expeditionen kunde komma att på lagligt sätt tillvälla sig. Det var på vestra stranden af floden Delawares mynning, som gvenskarne först slogo sig ned, och det land, som de sålunda togo i besittning, tillhandlade de sig på fullt hederligt sätt af indianerna; och å det på holländska skrifna aktstycke, uti hvilket indianerna sålde denna del af sitt land, hafva de indianska cheferna till yttermera visso satt sina bomärken, som taga sig ogement siratliga ut. Detta land uppmättes nu, och gränserna angåfvos medelst nedslagna pålar af den expeditionen åtföljande svenske landtmätaren Måns Kling. Såsom prest medföljde Reorus Torkillus från Östergötland. Men Minuit insåg snart att denedslagna gränsstakarnaicke skulle respekteras, och han bygde derför på vestrastranden ett litetfäste, som han kallade fort Christina och hvars tillkomst icke litet bidrog till att stäfja holländarnes annekteringslust; dessa senare hade redan börjat högljudt protestera, icke allenast mot svenskarnes köp, utan äfven mot indianernes försäljning, hvilken de ville betrakta som olaglig, emedan landet redan, ofter holländarnes förmenande, tillhörde dem. Emellertid höll Minuit holländarne inom skrankorna i tre års tid, och hans efterträdare, Peter Holländare, som skötte styrelsen i 1!(2 år, var icke mindre lycklig: Om nu det var fruktan för holländarne eller något annat, som framkallade en ny expeditions afsändande från Sverige till Delawarefloden, har jag ingen reda på; ett faktum är det emellertid, att den 15 Aug. 1642 utfärdades i Stockholm en vidlyftig instruktion för öfverstelöjtnant Johan Printz, hvilken i egenskap af guvernör för det nya Sverige sändes ut till kolonien, som samtidigt erhöll privilegium exclusivum på att skicka tobak till Sverige. Printz anlände till Delaware å ett skepp, kalladt Fama, hvilket var åtföljdt af tvänne andra fartyg, Swan och Charitas, utrustade med folk och nödiga förråd. Med denna expedition vill det synas, som om tvänne prestmän, Carl Lockenius och Israel Holgh, skulle medföljt. I sin bok A History of New Sweden, som utgör en kompilation af åtskilliga källor och hufvudsakligen en öfversättning af ett arbete af Israel Acrelius, en lång tid religionslärare och rektor vid den gamla svenska kyrkan i Wilmington, upptager bokens utgifvare, William M. Reynolds D. D., samt medlem af The historical Society of Philadelphia, ett långt aktstycke med instruktioner under följande storståtliga rubrik: Instructions, according to which Her Royal Majesty, our most Gracious Queen, will have the Lieutenant Colonel, now also the appointed Governor over New Sweden, the noble and wellborn John Printz, to regulate himself, as well during his voyage as upon his arrival in that country. Given at Stockholm, the 1l5:th of August 1642. I denna vidlyftiga instruktion, som är undertecknad af Pehr Brahe, Claes Flemming, Gabriel Bengtson Oxenstjerna, Herman Wrangel och Axel Oxentjerna samt kontrasignerad af And. Gyllenclou, anbefalles Printz bland annat, att mildt men bestämdt bemöta alla engelska och holländska anspråk, som kunde skada Sveriges intressen. I resekostnader erhöll Printz 600 riksdaler och i årlig lön skulle han åtnjuta 1200 silfverriksdaler. Den 16 Aug. 1642 afgick expeditionen från Stockholm och ankom till Fort Christina den 15 Febr. 1643. En del af expeah he HA NR i AR 7 Kn. fn at CA ne hat rr fr ar bg OT DD: EA OD NR kt DD DJ EN ft fr Jök r ditionen var aflönad af kronan. men en ean