Aftonbladet – 23 december 1874, sida 2

Antropologiska sällskapet. Viåterkomma, enligt löfte, till lektor Linders förut omnämnda föredrag vid detta sällskaps senaste sammankomst, hvari hr L. framstälde Några anmärkningar om svenska allmogemålens förhållande till skriftspråket. Tal. påpekade till en början vigten deraf, att enhet i väsentliga fall egde rum emellan de mera bildade folkklassernas och allmogens språk. Ett motsatt förhållande vore i hög grad skadligt både i politiskt och socialt afseende, ja en nationell olycka. Sverige vore i nämnda afseende lyckligare iän de flesta andra land: här talas, med obetydliga undantag, ett språk i hela landet, men dialekterna förete dock sins emellan och med skriftspråket ganska betydande olikheter. I synnerhet hade det senare ganska mycket att a af de förre. För den skull och då af de hittills gjorda undersökningarna de flesta lemnade åtskilligt öfrigt att önska och dessutom vore alt för ofullständiga, borde stor uppmi samhet egnas åt di ämnen. Tal. anstälde derefter en serie af jämförelser emellan skriftspråket och folkspråken samt visade, att än det cna, än det andra i enskilda fall mera skridit fram i förenkling ellerstode på en äldre ståndpunkt. I landskapsmålen funnes t. ex. en stor rikedom på diftonger, hvilket ve dem en ålderdomligare prägel. Deremot visade de flesta af dem större böjelse för enkelhet än skriftspråket, bland annat genom sin benägenhet att bortkasta konsonanter inuti och i slutet af ord, att använda singularis såsom gemensam form för MOORES NET DEo NYE VITT VEN AMENITIES TPS 2 as