Aftonbladet – 21 december 1874, sida 6

— taden, återvaldes att hafva om händer detta liggande äfven år 1875. Till ledamöter i Stockholms stads byggadsnämnd utsågos hrr major Edelsvärd, apt. A. M. Lindgren samt myntproberaren F. Wretman. Till ersättningsmän inom samma vämnd valdes hrr arkitekten E. Jacobsson, yra. E. E. v. Rothstein samt arkitekten C. N. Söderberg. Beredningsutskottets förut af oss refererade 1itlåtande med, hemställan om ett anslag af 26,000 kronor för uppförande af en byggnad ut trä för beredande af bostad åt 40 af stalens stenhuggare, gaf anledning till en stunds meningsutbyte, som inleddes af hr Alb. Fris. Han framhöll först och främst utt staden oundvikligen skulle komma att göra n pekuniär förlust på att uppföra den föreslagna byggnaden, som vore otillräcklig och olämplig itven så till vida, som den ju blott kunde rymma 0 af de till ett antal af öfver 100 uppgående ör staden nödiga stenhuggarena. Huru man di senom denna byggnad skulle kunna hoppas få jen öfverklagade bristen fyld, kunde tal. ej fatta. Anda säkra sättet att få arbetare vore att verkigen betala dem hvad deras arbete värdt vore. Den väg, på hvilken man sloge in genom att nygga detta hus, vore dessutom mycket farlig, ;y snart skulle alla stadens arbetare komma oci fordra att staden skulle bereda dem bostäder. På så sätt skulle man kunna komma derhän, att van finge en hel liten stad af varacker. Det föreslagna huset stode derjämte i strid med byggnadsordningens föreskrifter, och tal betviflade rent uf att k. m:t skulle gifva sitt bifall till det sammas uppförande enligt föreliggande förslag. Hvem hade för öfrigt någon garanti för att de nuvarande arbetslönerna blefve bestående, och om så vore, skulle snart hela förslaget äfven ur den ynpunkten visa sig olämpligt. Han yrkade derför afslag på den gjorda framställningen. . Hr Nerman fann ej häller välbetänkt att bifalla förslaget, så mycket mera som det kunde medföra vådor att å en aflägsen plats och långt skild från all polisbevakning uppföra en dylik arbetarekasern. Han framhöll i stället det tillfälle för staden, som nu erbjöde sig att för 30,000 kr. inköpa den å ofri grund belägna och derför staden till inlösen hembjudna egendomen Claös på hörnet med en ytvidd af70,000 qv.-fot. Han yrkade derför på återremiss, särskildt på det attinhemtas måtte, om ejannan lämpligare egendom eller plats för dylik bostadsbyggnad funnes att tillgå Hr. August Fries förordade förslaget, framhållande att staden på en dylik byggnad ej skulle kunna göra någon pekunier förlust, emedan arbetarena skulle betala en hyra, som, om än för dem billig, likväl skulle göra staden betäckt för sina utgifter, hvilka således blott vore att betralta såsom ett förskott. Den enda möjligheten att få arbetare vore den föreslagna, och man hade rent af visshet att så läte sig göra, ty föreståndaren för stadens stenhuggeri, en person från Uddevalla, hade lofvat att från sin hemort an skaffa nödigt antal arbetare, om blott bostad be reddes dem. MH Hr Dahlgren ansåg, att då hvarje annan industri-idkare söker bereda bostad åt sina arbetare, borde äfven staden göra det, så mycket mera som svårighet ju annars möter att få: folk. Hr Andersson förordade likaledes förslaget, särskildt vändande sig mot hr Nerman och dennes förslag, i det han framhöll, att kunde man än få tillträda den nämnda egendomen på den tid, som nödigt vore — och detta vore dock någet högst ovisst — så skulle ju de personer, som nu bebo den samma, afhysas, och då vore intet ondt för bostadsbristens afhjelpande, något som ock äfven i sin mån varit afsedt med det förevarande förslaget. Hr Samzelius sökte göra gällande att någon våda af att bygga träbus ej skulle kunna uppstå, och att ett bifall härtill väl vore att förevänta, så mycket mera som byggnadsordningen redan medgåfve uppförandet af korsvirkeshus i stadens utkanter. Hr Edelsvärd framhöll äfvenledes fördelarne af ett trähus, hufvudsakligen ur sanitär synpunk emedan man i ett sådant genast skulle kunna inflytta utan några olägenheter. Grefve v. Rosen visade att staden ingen upp offring gör. Huset skulle kunna byggas för 26,000 kr., om ej billigare. Då nu 40 arbetare skola bebo det samma, blir den ränta, som belöper sig på hvarje arbetare, 39 kr.; läggas så 11 kr. såsom amorteringsprocent dertill; blir dock den hyra hvarje arbetare kommer att erlägga 50 kr., got som måste anses billigt för dem och samtiv ligt trygga staden mot förluster. r Samzelius tog ännu en gång till orda för rslaget, denna gång tilläggande, att ur drätnämndens förslag borde ingå i beslutet ett adgande, att efter som byggnaden skulle uppföras af trä, borde man söka utverka k. m:ts tillstånd till den sammas uppförande. Sedan hrr Lindberg och Sundell äfvenledes förordat förslaget, blef det af stadsfullmäktige bifallet med det af hr Samzelius gjorda tillägget. Föreslagen förhöjning i lönevilkoren för underläkaren å sjukhuset vid Sandbergsgatan beviljades. Likaledes bifölls beredningsutskottets förslag, att staden måtte återlemna det förverkade belopp, som blifvit nedsatt för erhållande af koncession å spårvägar här i staden, dock med en af hr Lindhagen föreskagen redaktionsförändring, innebärande att detta återlemnande skedde utan att fullmäktige i allo godkände de motiv, som för det samma i betänkandet anförts. Beredningsutskottets hemställan i fråga om Stallgatans utvidgning mellan Blasieholmstorg och Strandgatan vid Nybroviken bifölls utan öfverläggning. Utan diskussion biföllos likaledes beredningsutskottets hemställanden i fråga om ordnandet af hufvudstadens pantlåneväsende samt i fråga om bemyndigande, att hos k. m:t söka tillstånd att, i och för utbyte af räntegarantien mot aktier i bergslagsbanan, upptaga ett obligationslån. I fråga om sättet för beräknande af korporalernes och manskapets aflöning vid den beslutade brandkåren hade beredningsutskottet hemstält, att i de skrifvelser, som skola å stadsfullmäktiges vägnar aflåtas till Stockholms stads brandförsäkringskontor och Stockholms stads brandstodsbolag till försäkring af lösegendom med begäran om bidrag till den beslutade brandkåren, den kontanta aflöningen för korporalerne må beräknas till 400 kr. och för manskapet till 230 kr. om året för hvarje. På förslag af grefve Björnstjerna och i närmare öfverensstämmelse med stadsfullmäktiges i denna fråga förut fattade beslut beslöts med 38 röster mot 25, att den kontanta aflöningen skulle beräknas för korporaler till 200 och för manskapet till 120 kr. om året för hvarje. OA I Po ag 2 fan td LÄR OL Lr