Aftonbladet – 21 december 1874, sida 6

för att möjligen komma med anmärkningen efteråt, sedan det är för sent. Hvad vi deremot hos Aftonbladet ogilla. det är att tidningen icke genast ordagrant återgaf statsrådet Wennerbergs förklaring och tog henne för god samt gaf honom all upprättelse för den orättvisa misstanken. Detta hade icke skadat, utan gagnat saken, emedan statsrådet W., efter denna förklaring, omöjligt kunde mottaga den ofta omtalade platsen. Men här möta vi några af dessa icke goda Aftonblads-traditioner, hvaraf vi sjelfve haft så mången smärtsam erfarenhet. Den som eger det moraliska modet att, för sakens skull, vedervåga att möjligen begå ett misstag, bör ock hafva det icke mindre moraliska modet att vidgå det och gifva den förorättade full upprättelse. Det finnes dock en förklaring, hvarför A.B. underlåtit detta, och det är — såsom man tydligt finner af ÅA. B:s ord — att tidningen icke hyst full tillit till statsrådet W:s och sålunda ej velat, mot sin öfvertygelse, gifva honom den nödiga upprättelsen. Vi kunna icke döma härom, då vi ej känna hvarken det vitnesbörd, A. B:s sagesmän aflagt, eller det vitsord de förtjena, men vi äro skyldige sanningen att säga, det statsrådet W., vid tvänne tillfällen under sistl. riksdag, yttrade saker, som visade, att han, af glömska eller tankspriddhet, kan råka ut för betänkliga motsägelser, nämligen ena gången i fråga om understödet åt O. Lindblads enka och andra gången i fråga om anslaget till tryckning af Vetenskapsakademiens handlingar, i hvilket senare fall han, om vi ej misstaga oss, utsatte sig för en svår dementi från grefve Henning Hamiltons sida. Dessa antecedentia kunna möjligen urskulda Aftonbladets misstrogenhet, men de böra dock ej hafva fått gälla inför den bestämda förklaring, som nu förelåg, och allra minst hindra ÅA. B. att fullständigt återgifva denna förklaring. I detta fall har vår rättskänsla blifvit sårad, och vi skulle gerna velat tro, att detta varit fallet äfven med Dagligt Allehanda, då denna tidning nu söker slå sig till riddare på Aftonbladets förfarande, derest icke samma blad, i samma vefva, utkastat samma misstanke rörande dr Hans Forssell. Att misstanken här var vida mera osannolik, ändrar icke den moraliska halten af dess framkakastande. Först när Dagl. Allehanda gifvit hr Forssell full upprättelse i denna del, har tidningen rätt att uppträda och predika moral för Aftonbladet. Vår ärade kollega i Göteborg tadlar oss skarpt, derför att vi ej ordagrant återgifvit statsrådet Wennerbergs förklaring. Om häri låg ett fel — vi angåfvo dock korrekt förklaringens innehåll — äro vi lika villige som skyldige att söka reparera det samma. Förklaringens ordalydelse var denna: I tvänne artiklar uti Aftonbladet för den 1 och 5 December, båda rörande riksarkivet, har författaren i den förra sökt göra troligt. att dröjsmålet med tillsättandet af riksarkivarietjensten skulle ega sin grund i en plan att hålla denna tjenst öppen såsom blifvande reträtt för ett afgående statsråd, i den senare åter uttryckligen och på det bestämdaste uppgifvit att en förflyttning af n. v. chefen för ecklesiastik-departementet till riksarkivarieplatsen varit allvarsamt i fråga satt. Med anledning häraf får jag, mot hvilken insinuationen i. den förstnämnda artikeln synes vara riktad, härmed förklara, att jag aldrig hyst ens den aflägsnaste tanke att nu eller framdeles erhålla riksarkivarieämbetet och att uppskofvet med detta ämI betes tillsättning, för hvilket jag, såsom föredragande, ensam är ansvarig, icke i ringaste mån varit föranledt af något som hälst förslag om det sammas reserverande åt mig. lett förslag, sem hvarken inom regeringen, ej häller mig veterligen utom den samma. förr än i ofvannämnda artiklar, variti fråga I satt.