Aftonbladet – 21 december 1874, sida 2

njuta. Och jag sade: Jag vill icke längre utgjuta mina bröders blod eller bestjäla dem; jag öfvergaf mitt hus och min maka för att irra omkring. Satan är verldens herre: det är derför synd att tillhöra kyrkan elter staten, och äktenskapet är också en dödssynd, Sex saker utgöra Kains arfvedel: Kärleken, rikedomen, staten, kriget, arbetet, döden — den förbannade Kains arfyedel, han som dömdes att ostadig och flyktig vara på jorden. Den rättfärdige gör icke anspråk på något af detta arf, han har hvarken fädernesland eller hem, han flyr verlden och menniskorna, han måste irra, irra, irra... Och när döden kommer för att hemta honom, skall han invänta honom med lugn, under himlen, på fältet eller i skogen, ty den irrande bör dö som han lefvat: som flykting. T afton tyckte jag mig känna döden nalkas, men han gick förbi mig, och jag måste åter begifva mig i väg för att följa hans spår. Han reste sig upp och tog sin staf. Att fly lifyet är det första, sade han och ett uttryck af himmelsk mildhet upplyste hans drag, att önska sig döden och att söka honom, är det andra. Hav lemnade mig och försvann i skogen. Jag stod ensam, tankfull; det vardt natt omkring mig. Den multnande trädstammen började sprida ett fosforartadt sken, i hvilket tedde sig en verld af parasitväxter och idoga insekter. Jag försjönk i drömmar. Dagens bilder drogo förbt shig likt de bubblor, som uppstå och försvinna på ytan af en ström: jag betraktade dem utan förskräekelse och utan glädje. Jag såg skapelsens mekanism, jag såg döden och lifvet förenade och öfvergående i hvarandra, döden icke mindre ryslig än lifvet. Och ju mer jag försjunker i mig sjelf, dess mer blir alt lefvande omkring mig: det talar till mig och kommer till mig, —