Aftonbladet – 21 december 1874, sida 2

KAINS ARFVEDEL. BERÄTTELSER AF SACHER-MASOCH. Öfversättning från franskan. Döden! ett fruktansvärdt spöke, som reser sig på lifvets tröskel, döden, åtföljd af sina drabanter, fruktan och tviflet. Det gifves icke en enda, som vill tänka på den oändliga tid, då han ännu icke fans till. Hvarör då frukta det, som vi redan och så länge varit? Öfveralt omgifver döden oss och lurar på oss; det är ömkligt att se en hvar fly honom och tigga om en timmes uppskof! Hvilket fåtal är det icke, som inser att han skänker oss frihet och frid! ... Det skulle vara bättre, det är sant, att icke födas eller, rättare, att, en gång född, drömma till slutet denna gäckande dröm, utan att bländas af bedrägliga och lysande visioner, och sedan för alltid åter sjunka ned i naturens skötel... Den ganile betäckte med sina bruna och vissnade händer sitt djupt fårade anlete och tycktes, förgätande sig sjelf, försjunka i dunkla drömmar. Du sade nyss, anmärkte jag, att lifvet undervisat dig. Vill du icke säga mig hvad du inhemtat. Jag har skymtat sanningen, utropade den irrande, jag har insett att den sanna lyckan ligger i vetandet och att det är bättre ätt försaka alt än att kämpa för att kunna ———LLLA ) 8o A.B, pir 295,