Aftonbladet – 17 december 1874, sida 2

henne en betydlig lifränta, och vid min död får hon ärfva alt hvad jag eger. Jag har nu skrifvit till henne om saken, på hvilken hon dessutom är förberedd, emedan jag mer än en gång har framkastat vinkar derom. Då James Camerons blickar hunnit till de sista orden, stannade de vid dem och blefvo alt mera oroliga. Hvarför hade detta bref kommit till honom just nu? — hvarför icke några timmar förr eller senare? Btt lif af välstånd, oberoende och gagn, fritt från alla bekymmer; ett lif af goda gerningar och kristlig kärlek. Ja, Ruth Edgestone passade derför; hon var det samma värd. t Hade James Cameron älskat Ruth mindre, skulle han ej besinnat sig, som han nu gjorde, och jämfört de båda utvägar, som erbjödos henne; men han kände att ett vigtigt ansvar låg i hans händer och att ban nu kunde afgöra öfver Ruths framtida väl. Cameron var åter den sansade, noggrant pröfvande mannen. Mrs Leighs anbud var altför fördelaktigt att obetänksamt böra förkastas; hade han varit förvissad om Ruths kärlek, skulle han kanske ej tvekat, men denne man hade aldrig egt en qvinnas kärlek, och hans egen bittra erfarenhet hade gjort honom tviflande. . Cameron drog till sig ett nytt pappersark och skref följande: Min bästa miss Edgestone! Som jag står färdig att, troligen för alltid, lemna England, men ej kan resa utan att först få tacka er för all godhet emot min lilla gosse, skall jag om möjligt komma till D— om måndag med half-fyra-tåget; jag skall då meddela er mina åsigter och planer rörande Willie, som jag önskar skall följ mig tillbaka till London. Jag innesluter härjämte ett bref från er tant, hvars innehåll