Tidningsöfversigt. I en revy i Gotlands Tidning, i hvilken le gotländska kommunikationsanstalterna beröras, yttrar sign. Bolivar följande om teleorafkabeln mellan Visby och fastlandet: Men en annan kommunikationsanstalt är enigt mitt förmenande mera i behof af vederbörandes uppmärksamhet och verksamma beifran, nämligen det förhållande, som träffat vår tele. orafförbindelse med fasta landet. Dea stora del af allmänheten, som numera iäfven härstädes kommit till alt mera visshet om de oersättliga fördelar, som en sådan förbindelse förlänar Er samfärdseln med närmare och fjärmare orter samt i synnerhet åt det kommersiella affärslifvet, ir, hvad jag tror mig veta, alldeles okunnig om, huru det nu förhåller sig med denna vår kom munikationsanstalt, och det är derför, som jag här vill meddela några icke så ovigtiga upplysningar till ledning för omdömet öfver vederbörandes tillvägagående. Förliden sommar uppkom afbrott å kabeln mellan Visby och smålandskusten, hvarför ångfartyset Sofia förhyrdes och af telegrafstyrelsen beordrades att utgå med erforderligt manskap och båtar för att upptaga och reparera det skadade kabelstycket. Arbetet med upptagning och unlersökning af kabeln, som skedde under ledning uf linie-ingeniören Forsman, medtog, för ogynnsam väderlek, visserligen ett par veckors tid, innan slutligen skadan, som orsakat kabelafbrottet, ungefär 2 mil från fastlandet, påträffades, och var således hela den öfriga långa sträckan vf kabeln till Gotland hel och felfri. Den ska lade delen upptogs och medfördes till Vestervik, ler den skulle omspinnas med ny järntråd för att derefter åter sammanfogas med kabeln, hvars båda sålunda åtskilda ändar emellertid blefvo försedda med bojar. Under tiden aj gick Sofia på ännu en expedition, och då lär det olyckliga beslut af hr Fors man hafva fattats, att utan vidare omständigheber rapportera, att den i öfrigt felfria Visby— Vesterviks-kabeln blifvit fonnen så förstörd och oduglig, att den ej förtjenade reparation. Detta ominösa resultat hölls dock för allmänheten en ängre tid hemligt, och om jag ej misstager mig ut för mycket, var det först efter en emellan Fotlands Tidning och föreståndaren vid härvarande telegrafstation uppkommen skriftväxling ingående några påpeka eoordningar vid expelitionen, som en officiell underrättelse blef synig att i fråga varande kabel förklarats vara ill framtida bruk obotligen skadad; dock tillkänagafs derjämte, att man vore sinnad låta den samma ersättas af ytterligare en kabel från Eista-stranden till Öland, ett efter min åsigt bavockt förslag, enär för en snabb kommunikation samma hinder skulle möta vid Kalmar telegrafstation, som nu råder i följd af mängden utaf der genomgående linier. För att emellertid aflägsna all möjlighet för Visby—Vesterviks-kabelns iståndsättning, hvarisenom den eljest kunnat, åtminstone för en ängre eller kortare tid, blifva användbar, har ma Jandledningen på Kopparsviksstranden afhugvits vid kabelhuset, de derstädes uppförda ka,elmärkena jämnats med marken, och landledvingen vid smålandsstranden har ej allenats förtörts, utan äfven stolparna med sin telegrafedning deremellan och Vestervik borttagits. Och alla dessa åtgöranden hafva verkstälts, aktadt utrönt är, att 8 till 9 mils dyrbar och ullt begagnelig kabel, kostande staten cirka 80,000 kronor, ligger på Östersjöns botten i ett närkvärdigt väl bibehållet skick! Farmaceutisk Tidskrift har med nåra anmärkningar beledsagat det äfven af ss nyligen återgifna förslaget till instrukion för den medicinalstyrelse, som skulle fvertaga de sundhetskollegium nu åliggande estyr. Det är bestämmelsen i instruktionsörslaget 2 23, att öfver tilldelad föreställing och varning eller öfver afgifvet förord oå besvär icke anföras, vid hvilken tidkriften funnit betänkligheter. Den yttrar ned afseende härpå: Änskönt föreställning (s. k. skrapa) och arning, äfvensom förord vid tjensters och örmåners sökande ej efter förslaget kunna