Aftonbladet – 15 december 1874, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. Drottning Victoria sk ällarinna. Un derrättelsen att drottning Victoria ämnar utgifva ett nytt verk, har gjort sensation ej blotti England, utan ock i Frankrike, der öfversättningen af hennes bok Tankar öfver dödeninbragte henne 80000 francs. Drottningen har lemnat dessa medel till uni-ersitet i Aberdeen i Skot land såsom stipendier åt fattiga förpaktarebarn från hennes skotska gods Balmoral. Det är för öfrigt icke det enda exemplet på hennes filantropiska verksamhet. Med sina efter prins-gemålens död gjorda toilettbesparingar, uppgående till ett belopp af ungefär 12 millioner, har hon t. ex. i den största hemlighet låtit uppföra ett sjukhus och ett försörjningsbus. — Den ofvan antydda nya och redan afslutade boken af drottningen handlar om familjen. äktenskapet, det inre lifvets känslor och des:olika moraliska förvandlingar — ett tema som drottningen väl är i stånd att behandla, ty bon sade ja engång till konung Ludvig Filip: Suveränernas rikedom ligger i deras barn. Sire, vi äro båda lika rika. — Gås-krig. Nyligen kom en af mina pojkar springande, skrifver en meddelare till Nord Jyllands Folkeblad, och bad att jag skulle följa med honom ut på ängen nära intill min gård, för att hjelpa till att få bort min grannes gäss, emedan han icke kunde få de båda gåsfamiljerna skilda åt, på den grund att de bägge gåskarlarne voro invecklade i en allvarsam strid med hvarandra. För att göra pojken till viljes gick jag med bhbonom och blef nu ögonvitne till en volig scen emellan de båda stridande. Det var tydligt, att ingen stor skilnad förefans emellan dem med hänsyn till styrkan, men de täflade om att dunka å hvarandra med vingarna och knipa hvaran Ira i hufvud och hals, hur de bäst kunde få tag, så länge de förmådde röra sig. Slutligen, då de hade siått en stund och kippat efter audan, stör I tade den ena in på den audra och gaf honom et så förfärligt slag på sidan af hufvudet med ens I vingen, att han ramlade ned i ett dike liksom I död, medan den andra, stolt öfver sin bedrift I sträckte hals, kacklade och bröstade sig inföl -I gåsflocken som segerherre. Jag trodde, att sa ) ken nu var utkampad. men plötsligt tog der aflidne gåskarlens familj parti mot fienden oci ett våldsamt slagsmål uppstod, hvilket räckte en fjerdedels timme och slutade med att der stolte gåskarlen blef formligen plockad och blod öt från hans hufvud och hals, Jag fann nu , tiden vara inne att rädda honom, emedan de . eljest skulle vara ute med honom, men det var I med knapp nöd jag kunde rädda honom undan i, fienderna, genom hvilka jag måste formligen slå j mig fram. Under flere derpå följande dagar in. funno fienderna sig på platsen, men som den gamla gåskarlen var död, så var och förble kriget slut. Det märkligaste af det hela är, att alla gässen kunde bli ense om att taga parti mot sezerherren ; det vitnar ju om ett ganask godt gåsförstånd.