Aftonbladet – 15 december 1874, sida 2

Prejudikat eller icke prejudikat? Då patronväskor af avnan konstruktion ön den förut antagna eifordrades för sven ska infanteriet, tillkallades af armeförvalt ningen en sadelmakare, hvilken, efter utländska mönster och enligt bopom lemnade föreskrifter, tillverkade en modell till i fråga varaode munderingspersedel. Efter åt-killiga förändringar blef modellea såsom ärdamälsenlig atsrmåförvaltningen godkänd och af k. m:t den 31 Okt. 1874 faststäld att vända till efterrättelse vid tillverkning af vatronväskor för infanteriets behof. Derefter utfärdade armtörvaltningen den 5 Nov. samma kr kungörelse, att entreprenadsuktion den 10 derpä följande December skulle förrättas för anskaffande af 20000 patronväskor i enlighet med den faststälda modellen, och skulle hvarje utrop eller anbud -afse 1000 patronväskor, hvilka borås å otsatt tid levereras för att kunna vid 1873 års regimentamöten begagnas, Men några dagar före anktionen instälde sig i armöförvaltningen notarius publicus och på reqvisition af fabrikeidkaren i Stockholm A. W. Lun:ia dels tillkännagef att komtmerskol!egium under den 30 Novemb -:r 1872 tillagt Lundin patent under 4 års tid b patronväskor för infanteriet, och dels aflemnade en af Lundiu undertecknad skrift, i hvilken han gjords anspråk på den exklusiva tillverkningsrätten ä de patronväskor, för hvilkas anskaffande auktion skulle hål l2s, men medi tillkännagifvande likväl att han vid den förestkeade auktionen ärnade ingifva leveransanbud. Då af den vid Luoding ansökan om patent fogaåe beskrifningon utrönts, att den modell till patron väskor, bvarå han erhållit patent, vore till alla delar lika med dea af k. m:t faststälda modellea, ansåg armöförvaltuingen försigtigheten bjuda att tills vidare inhibera leveransauktionan. Men i sammanhang härmed förständigades advokatfiskalen i armförvaltningen att i laga ordnivg till Stockholms rädbusrätt instämma fabriksidkaren Landin med yrkande, att åk omförmälda patent förnärmade kronans rätt och fördel, det samma mätte upphäfvar. I stämningsmemorialet anförde advokatfiskalen, att den för Lundin patenterade modellen till patronväskor vore till alla delar lika med dea af k. m:tfäststälds; men att då i fråga varande fastställelse egt rum redan åen 31 Oktobar 1872, hade Lan. din föret den 19 dexpå följande November sökt och den 30 i samma måsad erhbllit patent å i fröga varandes modell, hvaåan yrkades att patentet måte upphäfvar, I åom at den 20 Mars sistlidet är utlät sig Stockolms rfdhu-rätt: att enär icke visadt eller ens ifrågasatt blifvit, att den uppfinning, i afseende å tillverkning af patronväskor för infanteriet, hvarå Lundin al kungl. kommerskollegium den 30 Nov. 1872 tilllagts gatent under fyra år: vore af enrbanda beskaffenhet med förut patentersd eller af annan person här i landet utöfvad uppfinning, utan fast hällre ostridigt vore, att förr än omförmilda väska på sommaren 1872 af Lundins ombud i kungl. armåförvaltniugen uppvisades, derstädes rut ej varit sedd någon patronväska till alla lar så beskaffad, som den i fråga varande, lverkad af för ändamålet beredt läder och med framsidan så mycket högre än ryggen. att den bildade ett inre lock. som nedföll inuti väskan, för att jämte det yttre locket hindra de uti väskan liggande lösa patronerna att utfalla; ty och som Lundin, äfven om han, hvad dock hvarken medgifvet eller eljest ådagalagdt blifvit, tillförene haft kännedom om konstruktionen af en hos k. armåförvaltningen förvarad efter fransyskt mönster förfärdigad väska, å inre sidan försedd med en invikt kant af yllefilt, enligt hvad af advokatfiskalen Cederblad förmenats, afsedd att hindra patrorernas utfallande, likväl ej kunde anses hafva oriktigt uppgifvit sig såsom uppfinnare af först omförmälda väska, hälst någon annan uppfinnare at den samma å vederdelosidan ej ens blifvit uppgifven; altså och emedan den omständigheten, att väskan redan föra patentets uttagande blifvit faststäld såsom modell för infanteriets patronväskor, icke vore af beskaffenhet att lagligen föranleda till upphäfvande af den patenträtt. Lundin. på sätt omförmäldt blifvit, sig förvärfvat, och den i patentförordningen af den 19 Aug 1856 innehafvare af patent tillförsäkrade rävt att, under den tid patentbref innehåller, med andras uteslutande. ensam eller genom andra. öfveralt inom riket utöfva den uppfinning och åstadkomma de tillverkningar, hvarå patertet lyder, samt dessa tillverkningar till salu hålla, ej kunde anses i något hänseende inskränkt eller förminskad af hvad i k. reglementet den 20 Dec. 1825 stadgades rörande kroneauktioners hållande för landtoch sjöförsvarets behof till, bland annat, uppbandling af erforderliga förnödenheter, så ogila den af advokatfiskalen Cederblad instämda talan... Emedan Svea hofrätt, dit målet af advokatfiskalen fullföljdes, faststälde rådhusrättens beslut och tillade Lundin 50 kronor för kostnaderna i saken, ansåg armåförvaltningen icke skäligt att i hofrättens dom söka ändring. Orsaken hvarför till rubrik å denna uppsats har valts frågan prejucikat eller icke prejudikat, är det egendomliga förhållandet, att med ledning at ofvan anförda domstolsbeslut det verkligen kan inträffa, att hvem som lyckas få kännedom om att k. m:t faststält modeller till munderingspersedlar för armönsg eller flottans behof och skaffar sig dylika modeller, samt på derom ingifven ansökan erhåller patent å de samma, således kan förhindra de faststälda modellernas användande på det sätt, som med dem är afsodt, eller tilltvinga sig rättigheten art tillverka munderiogspersedlarne utan någon konkurrens med andra i afseende på priset. Uppenbart är, att då genom arm6förvaltningens försorg nya modeller skola konstrueras för erforderiiga munderiogspersedlar, lertill måste anlitas åtskilliga handtverkare för arbetets utförande enligt föreskrifter, som lemnas af nämnda förvaltning, utan att någon sedan kan uppgifva sig vara, eller styrka att han är modellernas uppfinnare, emedan de äro proånkten af fleres samverkan. Orimligt vere det ock, attsÅå snart en modell blifvit i armåförvaltningen konstrue