handlingar. De af honom ännu qgvarhålln aktstyckena betraktade han som privategen dom och hade i Juni detta år lemmat dem til förvar utom Preussen, men på tyskt område Derpå följde en lång debatt mellan åklagare och Arnims sakförare, huruvida de af Arnin såsom förment privategendom qvarhållna akt stycken och handlingar skulle uppläsas. De fensor protesterade häremot. Domstolen dro: sig tillbaka för att härom fatta beslut, hvil ket blef, att för närvarande endast utrikes departementets depescher, icke Arnims rappor ter, skulle uppläsas. Hela rubriken n:r 2 af aktstyckena upp lästes. Bland de anmärkningsvärdaste depe scherna må i synnerhet framhållas en af de; 21 Januari 1873, i hvilken Arnim tadlas för en rapport angående det tyska beskicknings väsendet ; rikskanslern förebrår honom der brist på verklig kännedom om förhållanden i hemlandet. Derefter beslöt rätten att inkalla professo, Lewis, hvars hörande såsom mwitne defenso; fordrade, emedan det var på hans juridisk råd, Arnim vägrat att utlemna te aktstycke han qvarhållit. Slutligen upplästes de akt stycken, hvilkas återlemnande utrikesdeparts mentet först hade begärt, men redan uppgif it. De angå Arnims återkallande från Pa ris och hans påtänkta utnämning till ambas sadör i Konstantinopel. Förhandlingen slu tade derpå för att åter fortsättas kl. 3. Fortsättning af förhandlingarna, kl. 3 Rätten öfvergick till behandling af rubrike n:r 3 af saknade handlingar (11 depeschei och 12 rapporter). Fem har grefvens sak förare öfverlemmat till rätten, en säger Arnin sig hafva utlemnat till sändebudsrådet grefv Linden från Stuttgart. Om hvar de öfrig finmas, påstår han sig icke kunna lemna nå gon upplysning. Han medgaf, att han ensan haft nyckeln till sändebudsarkivet samt at han förvarat handlingar af mera sekret. na tur i sitt rum. Något formelt öfverlemnand af arkivet till sändebudsrådet Wesdehlen ha icke egt rum. Derefter hördes grefve Wes dehlen, som erinrade sig att grefve Arnim ej gång under förra vintern om en depesch sagt att han icke ville införlifva den i arkivel emedan den rörde hans personliga angelägen heter. På fråga af grefve Arnims advoka förklarade Wesdehlen, att depeschen n:r 3: hade inträffat under Arnims frånvaro och a honom (Wesdehlen) icke blifvit registrerad emedan han öfverlemaat dess affärsmissiga behandling till grefve Arnim. Fortsättning af förhandlingarna: Vitne Hammersdorfer intygade, att införningenire gistret skett i klump hvar 3:dje eller 4:d vecka, och att han sjelf verkstält den samma Införningen hade delvis skett ännu senare men icke efter grefve Arnims återkallande vilnet medgaf dock; på fråga, äfven denn möjlighet i afseende på några aktstycken Möjligheten af att ännu några aktstycke kunde vara förlagda, kunde icke absolut uteslu las. Äfven var den anklagade mycket när synt, så. att han ofta förlagt saker. Det tredje vifnet, Höhne, hade intet väsent ligt att meddela. Vid slutet af sessionen tillkännagaf stats advokaten att, efter gårdagens icke offentlig session hade ett utförligt och ordagrant refc rat af försvarsadvokaten Dockhorns anföran de och antagligen efter hans koncept, influti Vossische Zeitung, hvartill hvarken domsto jen eller statsadvokaten gifvit rättighet; ha förbehöll sig vidtagande af åtgärder i anled ving hiraf. London den 10 Dec. Öfverste Ten nants observation af fonus-genomgån zen aflopp lyckligt. Mångafotografie: 0808. Versailles den 10 Dec. Inrikes ministeres lagförslag, om! ett lån på 0 millioner francs för staden Paris ke des af nationalförsamlingen till utsko