Aftonbladet – 11 december 1874, sida 2

wonom än förut. Cyril var glad öfver att sen blifvit bruten, öfver att han sett verl: len, representerad af Charles Hartwell, i gat, Men hvad Miriam hade pratat! Han vände sig nöjd öfver att Mary icke kom. nit in. Mary! Endast detta namn kom som in svalkande vind midt under dagens hetta, Miriams tanklöst framkastade råd ljöd upphörligt för hans öron, och ju mera han änkte derpå, desto sannare och bättre synes det honom. Från den dagen blef det Oyril tydligt, att ännu kunde han här i ifvet vinna kärlek och sällhet, om han enlast kunde göra sig dem värdig. Det var en lördagsafton, och med första antåg på måndagsmorgonen skulle de resa ill Manor Farm. Hela dagen hade Mary känt sig nästan yr at glädje öfver att åter få komma hem nen huru hon än bamödade sig derom, kunde 100 ej meddela Cyril samma känsla af lyc a, som hon sjelf erfor; ja mer hennes an igte lyste af belåtenhet, dess mulnare blef ans. Flitig som ett bi, sysslade hon med cappsäckar och inpackning, men på samma sång var hon alltid uppmärksam på ans minsta önskningar, färdig att vid en lick af honom lemna alt hvad hon hade ör händer. Nå, kära Mary, är nu alt packadt, eller skall jag gå miste om änna en: timmes sällskap med dig ? Det låg svartsjuka i ord och röst, men Vary läste i dem endast otålighet. Blos ande och varm, upplyfts hon sitt ansigte rån reskofferten, framför hvilken hon låg å knä, och hvilken hon med största an strängning försökte igenlåsa. Den är riktigt väl packad, och i Lonlon gick den mycket lätt igen. Inte kun 18 de stackars snäckorna och presenterna till öräldrarne och Harry tåga så mycketrum Hur skall detta gå? utbrast hon ängslig: den kommer aldrig att gå igen! Skulle dv oj kunna hjelpa mig, Cyril? Jo, visst; hvarför tänkte jag icke derpå förnt?a