Aftonbladet – 9 december 1874, sida 3

AETONBLAD En morgon. då en handlande i staden öppnade den under natten låsta penningelådan, saknades en femtio riksdalerssedel, som legat der aftonen förut. Han frågade sina biträden, som uppgåfvo, att sedeln legat öfverst bland der förvarade penningamw, Den fanis der dock icke mer. — Hvar hafle, den då tagit vägen? — En brydsam fråga! —TNågon hade naturligtvis knipit den. men hvem? — Ack, huru mången har icke i lik nände fal blifvit oskyldigt misstänkt och till och med derigenom förlorat sitt medborgerliga anseende! Men här blef ingen oskyldig mi-stänkt. Bodherren sade genast: det måste vara — en råtta. — Sök i alla lådor! — — Penningelådan utgjorde den öfversta och mellersta lådan i ett vanligt lådfack. Närmaste lådan öppnas, der fanns stärkelse men ingen sedel, i den dernäst ingefära ochintet annat; men lådan dernäst innehöll så kalladt kanarifrö, och se der låg Göteborgsbankens blå femtia utbredd son ett lakan af den lilla intressanta råttan. som här med klok, moderlig omtanke valt och ivättat en mjuk och treflig barnsäng åt de väntade små. — Sedeln var litet tuggad i midten. men eljest oskadad. Under densamma lågo — två frimärken. — — Lådorna slöto med baksi dan icke tätt till väggen, utan hade lemnat råttan tillfälle att gå emellan. Hon hade hoppa öfver stärkelseoch ingefärslådan, då hon redde till sitt bo. — Först hade hon dock, ur en annar låda, hemtat frimärkena, och sedan det nödig linnet från Tumba. Hvem vet hvad de lumpo; som tjenat till råämne för sedeln en gång varit: Andersen berättar derom en sinnrik saga: Hö ren.— Läs den! — — (G. H. T.) — Ordensväsendet i Frankrike. Från Pa ris skrifves till Sydsvenska Dagbladet: Frank rike har, som kändt är, blott en orden, sedar först 1789 och sedan 1830 års revolutioner had: afskaffat den gamla monarkiens dekorationer Helge-Ands-, S:t Michaelsoch S:t Ludvigs korsen. Hederslegionen är tillgänglig för all: medborgare, som deraf kunna göra sig förtjente utan någon hänsyn till deras samhällsställning och man blir icke här såsom i Sverige vitne til det stötande förhållandet, att samma förtjens belönas hos -bättre folk med en orden och ho sämre folk med en liten medalj eller en pen 4: vinggåtva. En simpel soldat, som visat något ovanligare prof på mod och tapperhet, får kor set, medan hans kapten, som gjort sin pligt men icke mera, blifver utan; och på den civila sidan är detta förhållande ännu långt mera i ögonen fallande för oss, som hemma äro vana att i dennas väg se så besynnerliga saker. Det är härmed väl icke agät, att ej rang och rikedom häri utöfva sitt inflytande, såsom i alt annat, och betydligt underlätta för dem, som hsfva den lyckan att deraf vara i besittning, erhållandet af det röda bandet, om vederbörande för öfrigt äro män a förtjenst, men — erkännas måste — de qvalifi cera här aldrig allena en person till denna eftersträfvade och afundade utmärkelse. Mid emot det hus, der jag bor. ligger ett stort hotell, n. b. icke ett hotell för resande, utan et: större hus. afsedt för en enda familj — tillhö rigt en äldre herre, bärante ett af Frankrike: gamla nawn, stor godsegare samt deputerad nationalförsamlingen; jag ser honom hvarje dag åka ut och han har ingen dekoration (ty i sådant fall bäres alltid bandet) men hans kusk. förmodligen en gammal husar, har sitt röda band i knapphålet! Ingenting är vanligare än att se en garcon de bureau, vaktmästaren i ett ämbetsverk, bära Hederslegionen (han är också vanligen en gammal militär), medan deremot sjelfve chefen ännu icke hunnit derhän. Inom sjelfva diplomatien, der stjernorna eljest före trädesvis falla, händer det, att man får se ända till ministres plenipotentiaires, som icke fått den franska dekorationen, ehuru de hatva en hel mängd utländska. I samma nummer af Journal Officiel. der hr Chauffards utnämning här om da gen stod, var äfven en annan: en folkskolelärare i en aflägsen kommun och en aflägsen lands ort. (Pierrebuffiges i dep. Hante Vienne) dekore rad för en fyrtioårig verksamhet. En folkskolelärare med Nordstjerneorden hos oss — den är ju iastiftad för förtjenster om bildningen — det vore ju helt besynnerligt; men om dertill komme, att sjelfve ministern, som tilldelat honom denna ttmärkelse, sjelf icke alls vore dekorerad, såsom fallet är med hr de Cumons, så skulle man väl tala om den uppoch nedvända verlden! Detta gör emellertid, att sjelfva möjligheten för en hvar att i sin ställning kunna få den så högt skattade stjernan å ena sidan, vill jag ro, utgör ett incitationsmedel för medborgerliga lygder och bestämdt är ytterst kraftigt för att sporra till krigisk mandom, men å den andra med säkerhet föder en ordenslystnad, som ofta ir i hög grad komisk. En fransman vet bokstafligen ej hvad han icke ville göra, för att få rättighet att bära Hederslegionens röda band; och när han får det samma, bär han det ej blott på öfver och underrocken, utan på alla andra agg (ända intill nattröjan, säges det; det är å, nrskuldar han sig, för att göra sin hustru ett nöje.). Så sparsam han annars är, gör han ippoffringar af sin tid i offentliga uppdrag och uf sina penningar, om det så bär åt, för attförskaffa sig rekommendationer dertill. En ung nan, hvilken uppträder såsom giftermålskandilat, kan göra anspråk på dubbelt så stor hemvift som eljest, om han bär denna prydnad. I rist på Hederslegionen håller man till godo med ågon utländsk dekoration, och vägarne att få sådana äro mångahanda. — Lång väntan. Ur ett resebref från Norge till . H. T. hemta vi följande lifliga och sanna skildring: Vid Randsfjordens station fingo vi vänta tvänne ånga timmar på ångbåtens ankomst, och som rädret var kulet, höllo vi oss större delen af en inne i väntsalen. Har du någon gång väntat i en väntsal vid en väntstation (t. ex. Herrljunga), så vet du hvad det vill säga att ränta.Det går väl an, när man är ensam, mer utt se, hur äfven alt omkring sig väntar, det ir detta, som är så ängsligt. Väntans demon tirrar ur hvarje öga och inlägger stundom i tt annars tämligen förståndigtansigte någonting vf det bleka vanvett-, någonting. som verkar å betraktaren ungefär såsom fordom Medusa mfvudet. Rundt omkring på bänkar och säten itta i hvarjehanda ställningar tysta grupper ch personnager, hvar och en vid sin packning ler ock på andras (hvilket förefaller mången eqvämare), alla stirrande ut i rymden och spetande sina öron vid minsta ljud. Då och då rår en orolig figur fram till fönstret eller glaslörren, stirrar dubbelt så långt som de andra ch återvänder sedan långsamt med knarrande töflar till sin plats. Härpå följer en lång, idslig paa under hvilken man kan höra en rolig fuga slå mot taket. Ändtligen afbrytes lenna paus af ett nytt buller. Allas ögon vänlas dit. Det var en herre som rest sig från änken och nu går långsamt och liksom tveande fram till den tysta mamsellen vid disken. Ivad ämnar han göra? Mamsellen lemnar sin trumpstickning, tystnadens symbol, och man ör slamrandet af tallrikar. Mannen har tydigen fått aptit för tårtor — af bara tråkighet. — Han äter en, han äter flere, man räknar dem, nan beräknar hvad kalaset kostar honom, man öljer havs minsta rörelse — alt af bara tråighet. Han tar upp och betalar, hans portmonnä ir ljusbrun och något trasig, ett kopparmynt ullar på golfvet, allas blickar följa det — det rar en femöring. Så säger åtminstone min ;ranne till höger; min granne till venster tror tt det var en tre-skilling. Bakelsebesten sjelf öljer den med sina kloka ögon. tar upp den ch lemnar den åt mamsellen. Mamsellen ler ch niger, herrn ler och bockar sig och går tillaka till sin plats — och alt är förbi. Detta ar dock en liten omväxling, det var liksom en tation i väntans öken, och man kan nu med ärkta krafter återtaga stirrandet i rymden. Ändtligen hör jag tydligt en ångpipa lla höra den, allas ansigten lifvas, det blir på n gång allmän uppståndelse, väsen och villeralla liksom genom ett trollslag. Bakelsehberrn kriker halft vansionig af glädje upprepade sånger -Tåget är här! tåget är här! och alla torma ut. — Denna gång var anskriet Ångåten är här men det är sak samma. — Hvad man fordrar af en Förenta Stateras president. Sedan det republikanska partiet uu segrat två gånger efter hvarandra vid preidentvalen i Förenta Staterna och upphöjt Ulyses Grant till presidentvärdigheten, tyckes det om om det denna gång är det demokratiska narb t L bra sm s 8 mm mt d1 re CSE -Ea f-) X QO3lp BABUBÄN — 13.26 P86 V 2 cc