Aftonbladet – 9 december 1874, sida 3

dess betydliga närhet till jorden år 1862, synnerhet verkstälda af engelska astrononer, stämde alla öfver ens i att antaga ett nisdre afstånd mellan jorden och solen och räckte tillika ett så mycket lifligare intryck ör de nästa Venusgenomgångarne, som för. seredelserna härtill nu kunna vidtagas med vida bättre utsigter. Redan de astronomiska grundvalarne för ippgiften äro i detta århundrade af större sä cerhet. Jordbanan och Venus bana åro nu noggrannare kända än förut. . Förutom den fant!iga hjelp, som spektroskopet erbjuder, a nutidens vetenskapsmän till sitt förfogan le teleskop, som ega väsentliga företräden ramför det föregående århundradets. Yterligare två uppfinningar förtjena nämnas: eliometern och den astronomiska fotograien. Man har således nu all förhoppning utt vinna ett säkrare resultat än vid de fö: egående Venusgenomgångarne, Gsnomgångsfenomenet inträffade, efter vår tid räknadt, sist förflutna natt och varade 4 immar, men som under de nu varande korta lagarne ,solen hos oss då ännu är under wrisonten, ha vi ingenting kunnat se af senomgången. Lika litet var företeelsen synlig i Amerika, emedan det äfven der är natt. Först på Stilla oceanens öar, t. ex: Aleutiska öarne, Hawaji, Nukahiva Låga arne, Tahiti o. 8 V., var det, när os oss klockan visade half 3 på morgohen, afton dsn 8 December, och redan föra sclnedgången hade Venus gått framför solskifvan, Men men såg der endast ingåsndet; utgåendet inträffade på natten. Längre vester var tiden gynnsammare, På Marshall. sarne, Marianerna och Filipinerna såg man hela genomgången på eftermiddagen, ill en del redan på den der varande 8 Deembera förmiddag, hvaremot i det söder at belägna New Guinea, Australien och New Zealand, eller i det norr ut belägna Japan och Siberien, i Kina och Iadien, i Jlmänhet i hela östra Asien, fenomenet inträffat på dagen den 9 December, Förfoga vi os önny längre åt vester, så har