Aftonbladet – 4 december 1874, sida 2

varigenom ådagalades deras fullkomliga ikställighet, hvad eldfastheten beträffar, med de vanliga i handeln förekommande välkända eldfasta lerorna från Newcastle och Höganäs. Äfven meddelade talaren, att den hittills såsom mindre värdefull ansedda 8. k. kolflisen är ett mycket godt råämne för beredning af eldfast tegel. Hr 4. G. Nathorst redogjorde för en gångformigt uppträdande euritlik bergart, af hvars förekomst, i midten af en pegmatit gång, framgick, att om pegmatitgraniten i förevarande fall är en eruptiv bergart, måste äfven den skiffriga euriten vara det, och om den senare är en sprickfyllnad, måste också den förra vara det samma. Hr G. Linnarsson förevisade en stuff silurisk kalksten med inväxta kristaller af tungspat. Hr D. Hummel förevisade prof at diluviallera från östra Skåne med spår at djur. Gretve H. A. Taube påpekade hvad som bör iakttagas vid eldning med svenska stenkol under ångpannor. Dels böra eldstaderna förändras något, så att eldstadsbryggorna blifva lägre och rosten tätare än vid eldning med engelska kol, dels måste sjelfva eldningssättet ske annorlunda, emedan de svenska kolen mycket hastigt utveckla en stor mängd gaser, hvilka till och med, om kolen på vanligt sätt inkastas i fyren, kunna förqväfva elden. Eldningen skall derför ske på så sätt. att kolen inläggar vid framsidan i eldstaden; af hettan från den förut varande elden utvecklas då gas, som strömmar öfver den samma och förbrännes, hvarefter de nu till större delen gasfria kolen inkastas på den glödande elden. På sådant sätt behandlade förbrinna svenska stenkol mycket väl, lemnande föga märkbar rök samt utvecklande en hetta, jämförlig med de vanligast begagnade engelska. Hr E. Erdmann redogjorde för strandterrasser på Gotland, af hvilka flere på somliga trakter fullkomligt likna rullstensåsar, samt förevisade en jökelsten af silurisk kalksten, funnen af studeranden Holm i gtacialmärgel vid Upsala. Med anledning af hr Erdmanns anförande omförmälde hr C. E. Bergstrand, att äfven på Öland finnas åsformiga strandbildningar, likartade med de gotländska. Hr 4. E. Nordenskiöld: 1:0) förevisade berzeliit, ett mineral, som upptäcktes 1840 af Kähn, men som ända till för några år sedan varit fullkomligt okändt för svenska mineraloger. Det erhålles nu vid Långban i Värmland; 2) inlemnade till intagande i Förhandlingarna en afhandling af G. Lindström Analys af Gadolinit från Stora Tuna. Hr Th. Nordström omnämnde fyndet at titanhaltig järnmalm vid Hammarby bruk i Nora bergslag. Med anledning häraf fäste hr Nordenskiöld uppmärksamheten på de titanhaltiga järnmalmernas sällsynthet hos oss mot i Norge, och direktör Dellvik anförde att Ångermanlands enda järnmalm, den sedan några år på Ulfön bearbetade, innehåller ända till 9 proc. titansyra. Hr 4. Tamm omnämnde förekomsten at en tungspatbaltig järnmalm i Norrbärkea socken i Upland. Sekreteraren anmälde följande till intagande i Förhandlingarna insända uppsatser: F. J. Wijk, Ötfverblick af södra Finlands geologi och A. Helland, Om Gehalten at Slam i Breelve, Sedan förra sammankomsten hade utkommit n:r 20 af föreningens Förhandlingar, hvilket nu utdelades bland ledamöterne. —ti