Aftonbladet – 4 december 1874, sida 2

Mary satt vid rummets motsatta sida och skref hem; fem minuter förut hade hon sett på honom och varit halft glad, halft orolig öfver hans djupa, dödslika sömn. Var de ett godt eller ett dåöligt tecken? Det visste hon icke, men hon tog tillfället i akt at under tiden skrifva sitt bref, och första si dan var just färdig, då hon öfverraskader af att två gånger höra sitt namn upprepat med sakta röst. Då hon vände sig om, såg hon Cyril halft sittande i sängen och stöd: jande sig på armbågen samt lutande huf: vudet mot handen; han såg på henne. Denna blick, den första af medvetande, som hon mötte från de insjunkna, skarpa ögonen, omgifna af mörka skuggor, hvilka gjorde dem skenbart onaturligt stora, försatte henne i en häftig darrming; det föreföll henne under några ögonblick, som om ett lik betraktat henne. Hevnes hjerta slog hårdt, då hon reste sig upp och gick fram till sängen samt mildt åter lade ned hans hufvud met örngåttskudden. Cyrils läppar rörde sig; hon såg att han försökte tala, och bon besvarade den fråga, hon lär ste i hans ögon, då hon omtalade för honom huru bon kommit dit och att hans föräldrar äfven velat komma, om ej doktorn varnat för alt, som kunde störa don sjukes lugn. Cyril försökte tala och nämnde några ord om doktorn, men en våldsam hosta gjorde slut på vidare samtal. Då den kter saktat sig och Mary återvändt till bordet för att sluta sitt bref, kände hon sig öfvertygad om att förbättring i Cyrils sjukdom inträffat. Det var för henne verklig glädje att i detta bref kunna meddela föräldrarna, att hans medvetande återkommit, och en ling stund satt hon med ansigtet gömdt i händerna och förestäldg sig den sällbet, under.