Aftonbladet – 4 december 1874, sida 2

mig. Jag satt uppe tre nätter å rad hos mrs Bartletts lilla barn, då det fick kon vulsioner, så jag är icke alldeles ovan vid sjukvård. Trött har jag aldrig i mitt lif varit, Men er nu varande patient torde bli mindre lätthandterlig än mrs Bartletts barn, sade doktorn, som var road aflandtflickans frimodiga sätt; med allvarsammare röst tillade Cameron: Han är ibland väldsam och har anfall af yrsel, som skulle kunna skrämma er. : Mary skiftade färg. DBE måste det vara febern, som förvirrar honom, yttrade hon liksom ursäktande; han har alltid varit så god och vänlig. 2Och ni hyser säledes ej någon fruktan för att lemnas ensam med honom ? Ensam med honom — o, nej! Medan hon talade, bade hon åter närmat sig bädden och lade beskyddande handen på den unge mannens axel; hennes blick hade något af uttrycket i en mors ögon, som böjer sig ned öfver sitt sjuka, sofvande barn. Denna blick af både ömhet och medlidande öfverraskade måhända James Cameron, ty han frågade hastigt och liksom tviflande: Ni är hans syster? Hon vände åter blicken mot den sjuke och svarade enkelt och utan tvekan: Ja, hans syster — hans syster Maryl SJUTTONDE KAPITLET. Tre dagar och tre nätter hade Mary var vat vid Cyrils sjuksäng, innan han gaf nås got tecken af återvändande medvetande. Slampen gjorde, att då han ändtligen efter en längre och lugnare sömn än vanligt bter öppnade sina ögon för lifvets och förståndets ljus, de två voro ensamma,